Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 3

Article Image
vändt, grannarne ha pratat och m:me de Malbois har spridt ut att jag ändtligen vunnit seger. Det der förorsakar er frossbrytningar, jag ser det, och jag kan således få det nöjet att göra er litet svartsjuk, jag, som endast har ett parti att taga, det, att återföra er till Celies fötter och att välsigna er förening samt på samma gång sjelf framstå som den största narr under solen. Ar det vid detta beslut vi stannat ? Vänta, afbryt mig icke! M:lle Merquem har föreslagit mig denna utväg såsom den bästa, och ibland har jag varit öfvertygad derom sjelf, men jag kan icke gifva mig så der utan förberedelse. Jag tycker att jag har rättighet att låta henne också lida litet, hon som låter mig lida så gränslöst. Också har jag inte sparat henne; jag har till och med hotat henne med de dödas förbannelse... Jag har förskräckt henne, jag har kommit henne att gråta, jag har ordentligt gjort henne sjuk. Ni mäste veta allt detta, äfven med fara att ni aldrig förlåter mig. Det är just hvad jag önskar då jag är för mig sjelf, oaktadt jag ängrar mig när jag sedan ser Celie blek och nedslagen. I sådana ögonblick ångrar jag mig och ber henne om förlåtelse och lofvar henne allt hvad hon vill. Men följande dagen tar jag tillbaka mitt löfte och gör henne förtviflad. Jag hoppas alltid att hon, uttröttad af denna strid, skall fullständigt och högtidligt afstå från tanken på giftermål. Jag tycker ibland att ert eller mitt lif beror på detta beslut. Dessutoru vill jag på så sätt tvinga henne att förklara hvad hon menar med att icke låta mig lida allt för mycket. Tänker hon då fortsätta ända tills hon ser mig på väg att förlora förståndet eller tills hon tror mig i stånd att skjuta mig för pannan? Fruktar hon måhända skandalen af att se mig förtviflad inför hela verlden, en duell mellan 0ss eller det tadel hon skall röna af sina vänner, då de se min sorg? Eller har hon verkligen samvetsqval vid tanken på att bereda mig en så gränslös förödmjukelse? Hon har i alla fall haft orätt i att låta er hoppas mitt medgifvande;

1 juli 1868, sida 3

Thumbnail