1 Potpourri. Innehåll: Henri Rocheforts tidning Lanterne. — Spri ningen af densamma. — Förslag till ett militärskåd spel, indeladt i pikanta taflor. — En ny dram, so gör lycka derför att i den förekommer något gamma nytt, som ej felat att väcka ofantligt uppseende. Skilnad på folk och folk i Frankrike. Den stränga franska presslagstiftningen me Iden orimligt höga stämpelafgiften trodde ma allmänt skola verka derhän, att tidningarne antal blefve minskadt, men så har icke in träffat; tvärtom har en stor mängd nya tid ningar växt upp. Bland dessa har vecko Itidningen La Lanterne, utgifven af Hem de Rochefort, förut medarbetare i Figaro oc Ibekant såsom en särdeles spirituel man, vun (nit ofantlig spridning. Genast efter det först numret utkommit — det trycktes i 68,00 exemplar — blef försäljningen af Lanterne på gatorna förbjuden och tilläts blott ho bokhandlarne, men detta hade till följd, at andra numret trycktes i 78,000 exemplar oc det tredje i 90,000. Vi meddela här såson prof ett litet utdrag ur ett causerie i ett a de senaste numren af hr Rocheforts tidning Veckans, ja kanske säsongens bonmot till. hör hr Ernest Picard. Hvarför vill ni egentligen ha en kassa? frågade en talare under diskussionen om anslag till sockenvägar. Naturligtvis för att tömma den, inföl deputeraden för Seinedepartementet; på det sättet hjelpte han ju regeringen att svara ty den hade säkerligen icke kunnat hitta på ett bättre svar. Denna replik resumerar Ii sjelfva verket våra mest framstående nationalekonomers vetande. Jag samtalade nyligen med en författare, mogen redan, hvars dramatiska bagage hvilar uteslutande på militärpjeser. Jag har exploiterat sade han till mig, republiken, konsulatet, första kejsardömet, Ludvig Filips regering; flerfaldiga gånger har jag försökt mig att besjunga, på lyran med 11 tablåer, de senare årens krig, men ju mer jag söker, desto mindre finner jag. Det är bara derför att ni inte betraktar åra olika expeditioner i deras rätta dager, svarade jag. Antag att jag kom på den iden att skrifva ett militärskådespel öfver våra färskaste tåg, kan ni gissa hur jag skulle ställa upp affischen? Jo, så här: Det andra kejsardömets krig, militäriskt skådespel i tre kassakistor och sex lån. I fjerde länet förekommer Ecus-dansen, ballettpantomim, som slutar med ett bengaliskt lån. Första akten: Kriget på Krim. Teatern föreställer en märie-lokal i Paris i det ögonblick folkmassan subskriberar det lån, som är nödvändigt för krigets börjande. En brud inträder med sin brudgum. Märens skrifvare är så ifrigt sysselsatt, att han, i stället för att fråga om hon vill taga till sin äkta man hr Robinard, fabrikant af buffelhornskammar, frågar henne: Vill ni taga litet af lånet till emissionskurs? Ja, svarar bruden och rodnar upp till hårfästet. En annan skrifvare kommer genast och ver henne aflemna första inbetalningen. Brulen uppger ett rop af öfverraskning, brudsummen blir arg, svärmodren svimmar. Allnänt tumult. Slut på första lånet. Andra akten: Börstrappan. Talrika grupver vänta på att marknaden skall börja. Pigor, fintvätterskor och portvaktarmadamer se diverse order till vexelagenternas kontoister. En gammal militär till en herre i polisonger: Vet ni om bataljen vid Alma kostade oss nycket folk? Herrn med polisongerna : Det vet jag inte, nen då det är antagligt, att det andra lånet ordningen emitteras till 60 francs 50 cent, å ha vi med diskont-bonifikation en premie f 35 francs netto pr coupure om 50 francs änta. En blond hetsig herre: Men är ni säker på tt det andra lånet kommer till stånd? Man jar sagt, att det första var mer än tillräckigt. Herrn med polisongerna: Ja, till att börja riget med, ja; men nu behöfs ett annat för tt fortsätta det med. För öfrigt äro kassaistorna .tomma och det är högst nödvändigt tt fylla dem. I detta ögonblick ringer klockan. Alla kynda in, upphäfvande vilda skri, bland vilka speciellt organiserade öron kunna uppatta följande: Jag har tre tusen francs till sextio francs ittiofem centimer. Jag köper, om ni vill sälja till sextio ranes nittiotvå och en half centimer. Tablå. Slut på Krimkriget. Tredje akten: Kriget i Italien eller En lorm i en kassakista. Vid ridåns uppgång är kassakistan ensam. lon berättar i en monolog alla omhvälfninarne i sitt lif. Aldrig skall min mage unna stå emot säådant, säger hon. Mina agar tillbringas med intagande af millioner, em man tager ut en half timme efteråt. Jet är ett evinnerligt kommande och gående. Im jag bara kände lika bra dem som fylla: lig som jag känner dem som tömma mig, kulle jag berätta en mängd små hemligher — kassans gå upp mot alkovens — som kulle ge anledning till gräsliga betrakser. O, mina vänner, skulle jag säga till dem, vet inte hur mycket ni påminna om dessa niva älskare, som hvarje morgon mottaga ref i den här stilen: Min lilla gubbsnut! Jag tillber ÖR men jag måste i dag betala en kning på 500 francs som jag inte vet hvar jag I ta dem från och det hindrar mig att tänka Lt