Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 3

på dig så mycket som jag skulle önska. Lemn pluringarne åt budet så att intet moln må komm q Si lagga sig mellan mig och min enda vär I build. — — Generösa, så väl regerade folk, hur ve I du att du ej är för politiken hvad de dumm lälskarne äro för kärleken! Man lofvar dig blomstersmyckade fraser mycken ära, enorm med eftergifter och stora lotterivinster på 500,000 francs. Men ack, äran tillkomme andra. Hvad vinsterna på 500,000 franc angår, så är det ingen som vinner dem fastäl man ständigt annonserar om dem och mai aldrig drager dem..., Kör och entre af subskribenter, som kom: ma och fylla kassan. . Ny kör af personager, som komma för at tömma den. Scenförändring: Man ser ett präktig skepp, det är den sväfvande skulden son balancerar sig fram mot Civita-Vecchia. Täckelset faller. Slut på italienska kriget. Sådan ungefär skulle min plan vara och den, tyckes mig, ger en ganska mnoggranr tafla öfver de senaste krigen; den skulle heller icke förorsaka några större utgifter fö! mise-en-scene. Menv, sade författaren, tydligen litet misslynt, det finnes ju så litet handling i det er och sedan, när krigen äro slutade, sabelr stucken i baljan — hur slutar ni skådespelet ? Naturligtvis med ett lån. Och det kallar ni? Fredslånet. På Ambigu-Comique i Paris gifves för närvarande med stort bifall en dram i 5 akter och 8 tablåer, kallad Czarinnan,. Det är kejsarinnan Catharina II som är pjesens hjeltiona. Pjesen, som ej lär vara utan sina förtjenster, drager dock folk förnämligast derigenom, att der förekommer ett gammalt konstverk, som på sin tid gjorde det största uppseende icke blott i Frankrike, nemligen en schackspelande automat. Ett parti schack spelas af kejsarinnan och automaten i sjette tablån. Denna automat visades för första gången i Wien år 1770, fördes derifrån genom hela Tyskland, besågs af Napoleon 30 år efteråt, köptes af prins Eugene för 30,000 francs och sedan kom den i händerna på en person vid namn Maälzel, som i kompani med en viss Mouret förevisade den i en massa städer. Louis Ulbach, Independances Pariserkorrespondent, har mycket smått och godt att berätta om maskinen, som lär se ut som ett stort positiv och vid ena sidan är anbringad en figur af papier-mache, som med händerna flyttar schackpjeserna. En dag, berättar Ulbach, kom Maälzel till en stad och förevisade i en salong sin automat och rtjenade mycket penningar. En i staden g uppehållande eskamotör blef alldeles ursinnig på den farliga konkurrenten och svor att hämnas. Medan ett parti schack som äst spelades af automaten och en amatör, rdes plötsligt ropet: elden är lös! Alla kådarne rusade ut, automaten var ensam var och Maölzel, som låg gömd inne i maskinen, hade den kallblodigheten att ej med ninsta ljud förråda sig. Eskamctören hade således ingenting för sin anläggning och hemigheten var bevarad. Det är tu längesedan letta inträffade, säger Ulbach, men nyfikeneten har i dessa dagar varit lika spänd vå hur pappfiguren kan så bra sköta pjeserna. Isynnerhet har en lord X. ansträngt ig för att få reda på hur maskinen egentigen arbetade. Hvarje afton en tid bortåt att han i en loge närmast scenen för att studera automaten, men han satt der föräfves. En dag fick han det infallet att ka enrollera sig bland de figuranter, som i jesen uppträdde såsom rättvisans tjenare ch på kejsarinnans befallning lägga beslag å automaten. Men fastän vår engelsman illäts vara statist kom han dock ej underund med något. Nu bör han dock känna ig lugnad, ty nu känna alla till hemligheen, tack vare Louis Ulbach; författarne af jesen äro kamske så lagom glada deröfver. På grinden till parken vid Pavillon Henri V i S:t Germain läses i dessa dagar fölande kuriösa tillkännagifvande: Nedannämnde, närmare beskrifna personer å icke inträda här: 1. Karlar i arbetsblos. 2. Qvionor med förkläde ellör med halsduk å hufvudet. 3. Bonner utan sitt herrskap. 4. Barn utan sina föräldrar. 5. Personer som bära paketer. 6. 7 5. Qvinnor utan sina män. Hundar utan munkorg.