Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 3

om de utföras i sammanhang med arbetena ä san manbindningsbanan, för minsta möjliga kostna för staden åvägabringas, så, och enär förändrin i någon mån af Östra Slussgatan i och för sidc spårets till Stadsgårdshamnen ledande derunder alla fall blifver nödvändig, och k. styrelsen reda åtagit sig att för en derför beräknad ersättnin af staden af 7750 rdr utvidga nämnde gatas bred till 38 fot, samt k. styrelsen erhållit nådigt be myndigande att mot den ersättning, som derfö kan beräknas, verkställa sådana arbeten, som frå kommunens sida kunna begäras och stå i omede bart sammanhang med arbetena å sammanbinc ningsbanan. är k. styrelsen villig att för den de för beräknade ersättningssumman af 83,834 rd verkställa de föreslagna arbetena å Östra Sluss gatan och Brunnsbacken samt de till följd af dess gators påfyllning nödiga förändringarna i Stads gårdshamnen. Hvad åter beträffar eder framställning derom dels att jernvägsbron öfver Riddarefjärden skull läggas minst 12 fot högre, än förut blifvit be stämdt, och dels att jernvägsspåret öfver Örebro hamnen skulle läggas på jernkolonner af såda höjd, att undergången emellan strandremsan oci Köttorget blefve minst 7 fot hög, får k. styrelse dervid erinra, att, ehuruväl dessa förändringar i ba nans läge öfver Örebrohamnen och Riddarefjärde: kunna till följd af Östra Slussgatans förhöjning verk ställas, de dock äro helt och hållet oberoende, a arbetena å Östra Slussgatan och Brunnsbacken; oc! då den ersättningssumma kommunen erbjudit sij erlägga för sistnämnda arbeten icke är större, än at den jomnt betäcker kostnaderna derför, hvilke det deröfver upprättade förslaget utvisar, så ege k. styrelsen icke befogenhet att utan särskild er sättning vidtaga ifrågavarande förhöjning af ba nan öfver Örebrohamnen och Riddarefjärden, så framt kostnaderna derför skulle öfverstiga dem som äro beräknade för banans ledande öfver nyss nämnda ställen enligt den nåd. fastställda, detal jerade planen. K. styrelsen har derför noga granskat förhållan dena och låtit upprätta detaljerade beräkningar öfver de kostnader, som den ifrågasatta förhöjningen af banan skulle medföra, för att derigenom tillse, huruvida banans förhöjning öfver Örebrohamnen och Riddarefjärden skulle kunna verkställas utan någon särskild kostnad för Stockholms kommun och så, att det dermed åsyftade ändamål på ett tillfredsställande sätt ändock skulle kunna vinnas; och får k. styrelsen här nedanför närmare redogöra för den plan, k. styrelsen med hänsigt härtill anser sig böra föreslå: 1:0.. Banans ledande öfver Örebrohamnen. Denna bandel, som är föreslagen att anläggas på en jordfyllning med nära lodräta stödmurar å ömse sidor, har en längd af 400 fot och fortgår på mer än hälften deraf i kurva af 1000 fots radie. Genom banans föreslagna förhöjning af minst 1!, fot öfver det nåd. fastställda läget och genom att i stället för nämnda, stenbeklädda jordfyllning lägga sjelfva den permanenta vägen på brobalkar af jern, uppburna af kolonner eller på annat sätt konstruerade, fristående stöd, är det möjligt att bereda genomgång under banan af 7 fots höjd öfver markens plan. Men då, såsom nyss nämndes, linien fortgår på mer än halfva sin längd i kurva af 1000 fots radie, så blifver denna bandel vid trafikerandet utsatt för ett ganska starkt sidotryck, isynnerbet om tvenne bantåg samtidigt passera deröfver, hvilkas sammanräknade tyngder ofta komma att uppgå till 14,000 centner och deröfver. Banan måste derföre hafva en betydlig styrka i denna riktning för att kunna utan olägenhet eller fara för våldsam skakning eller rubbning motstå en sådan stark påkänning, och k. styrelsen anser på grund häraf, att den styrka och soliditet, som åde är nödvändig och med skäl kan förväntas af en så beskaffad, dubbelspårig bandel, som den ifrågavarande, hvilken utgör en del af hufvudbanan, och hvarpå man i framtiden har att emotse en särdeles liflig trafik, icke kan i erforderlig grad ernås, ifall vandringen skulle uppbäras af kolonner, med mindre dessa antingen erhölle ganska starka dimensioner eller också blefve med hvarandra starkt förbundna, så att hvarje kolonnrad vinkelrätt emot banans riktning komme att utgöra ett sammanhängande helt. Något egentligt hinder för banans förhöjning öfver Örebrohamnen så, att en 7 fots undergång kan beredas, finnes således icke, ehuru kostnaden för en sådan anordning blifver större, än för den orimitivt afsedda; men, då det synes framgå af der ofvan åberopade skrifvelse äfvensom af bevedningsutskottets utlåtande och memorial n:r 81i frågavarande ämne, att ändamålet med banans örhöjning skulle vara att öfverallt på hela denna vandels längd bereda en obehindrad passage mellan Lött-torget och den utanför banan belägna kajen, å uppstå dervid betänkligheter, som enligt k. styelsens åsigt äro af den art, att de måste tagas i ärmare öfvervägande. —En pas? eller kommunikation under ifrågaarande bandel utefter hela dess längd (som, enigt hvad ofvanför är nämndt, uppgår till 400 fot), näste, om den utan olägenhet, o! chag eller fara ör de trafikerande skall kunna begagnas äfven vid e tillfällens då bantåg deröfver passera, vara föredd med ett starkt och tätt tak, hvilket skyddar le derunder trafikerande för såväl från sjelfva anan nedfallande orenlighet, som från lokomotien kommande ånga och läckvatten äfvensom för rån deras eldstadslådor nedfallande aska, och hvilet tak på samma gång gör det möjligt att å jelfva banan verkställa sådana, för dess vidmaktållande i fullkomligt godt och brukbart skick ödiga reparationsarbeten, som här äro desto anelägnare, som banan, enligt hvad ofvanför är ämndt, fortgår på större delen af sin längd i urva af den minsta, å statens jernvägar för hufudbanor medgifna radie, eller af 1000 fot, utan tt dessa vigtiga arbeten på något sätt göras beoende af trafiken under banan eller föranleda särkilda försigtighetsmått för denna senares aftängande på större eller mindre delar deraf, hvilet den ofta knappa tiden för dylika reparationsrbeten hvarken medgifver eller bör upptagas af. len härförutan måste man för bedömandet af rägavarande anordning ingalunda förbise, att lycksfall lika väl kunna inträffa på detta, som på varje annat ställe af jernbanorna, och att följ-: erna deraf här skulle blifva vådliga äfven för em, som vid ett sådant tillfälle befunno sig un-. er banan, ifall de icke vore skyddade af någon ; ark betäckning. ; Skulle t. ex. under passerandet af denna bandel: ndast en koppelstång springa af på ett lokomo-: v, eller en större läcka å en lokomotivångpanna : ppkomma, hvilka fall icke äro så sällsynta å jern4 anor, skulle sådant lätteligen kunna, medföra de : J j f i idligaste följder för under banan varande persoer. En stark betäckning till skydd för under banan wande trafik är således enligt k. styrelsens förenande ett oeftergifligt vilkor för en fri passage ruuder. Då nu utrymmet icke medgifver anbringandet i med sten hvälfda undergångar, hvilket skulle i ra det säkraste och ändamålsenligaste, med min-1 e banan skulle ytterligare betydligt höjas, och t tta, äfven om det kunde ske, skulle blitva gan-g a kostsamt, återstår ej någon annan utväg, än e