Aftonbladet – 1 juli 1868, sida 3

Ändtligen! utropade han i det han rusade upp, ändtligen skymfar ni mig då och utmanar mig med detsamma! Ingendera delen, svarade jag kallt, jag bara säger er hvem ni är. Detta ord förkrossade konom. Han bleknade, stammade några orediga ord och förlorade medvetandet. Stephen, som befann sig i närheten, skyndade fram och bjelpte mig att återkalla honom till lif. För mig någonstädes der jag kan få hvila mig,, bad den sjuke. Jag förmår ej hålla mig uppe af trötthet och fruktar ett allvarsamt illamående. Vi voro helt nära Yport. En båt anskaffades i hast och vi förde honom till värdshuset, der jag bodde, utan att han yttrade ett ord. Jag afstod åt honom min egen säng och han insomnade tungt utan att fråga efter hvar han befann sig. Jag gick in i nästa rum och samtalade med Stephen, som icke ville lemna mig, och då han hört huru sakerna stodo, sade han: Ja, ja, min vän, ni har fått en sten till klimp i er soppa och Montroger en spindel i sin. Den sväljer han aldrig, den välsignade menniskan. Jag fruktar att ni antingen nödgas döda honom eller skicka honom på dårhuset. Såvida han icke gifver vika ändå för tålamod och ståndaktighet. Jo vackert! Han har icke förstånd nog för ett sådant här kinkigt läge; det står illa till hos honom med både hufvudet och den öfriga kroppen. Han har feber och jag gör bäst i att hemta en läkare. Det är icke bra att han blir funnen här i så olyckligt tillstånd. Jag begriper nu hur bela saken är beskaffad. Mademoiselle Merquem har sjelf skapat sig pligter emot denne man, och nu måste hon också uppfylla dem ända till det ttersta, Detta fordrar icke allenast hennes jertas godhet, utan äfven opinionen hos hennes omgifning. Hvad er beträffar, kan ni icke med likgiltighet förbigå hans moraiska tillfrisknande. Han är emellertid en af