Aftonbladet – 30 juni 1868, sida 3

) kommer sig derat att det I1cke lIanns nagOo mer att tala om. Klockan slår tu på mor -I gonen och se der skjuter ångaren in fört j Klippan. Behagar ni följa med, så är n I bjertligt välkommen ombord! Richard. l Om köttextraktets värde och betydels af Justus von Liebig, President i k. vetenskapsakademien i Mänchen GCenmäle till: professor Aug. Almen med anledning af hans broschyr om Liebigske köttextraktets och buljongens ringa näringsvärder. En högst egendomlig känsla plägar uppstå hos oss, då en sak, hvilken vi blifvit vana att se ljus och klar, på en gång ter sig för ögat nedsvärt: en; sådan fänsla erfor jag vid läsningen af en li ten broschyr om det Liebigska köttextraktets och buljongens ringa näringsvärde af Aug. Almen hvilken skrift en vän tillsändt mig. I-denna bro schyr frånkännes köttextraktet allt näringsvärde och baljongen alla verkningar på organismen; och detta på ett sätt, som icke -lemnar något tvifvel om författarens afsigt och vetenskapliga stånd. punkt. Då nu skriften omisskänneligen är riktad mot mig, eller snarare mot mina åsigter om nämnda extrakt, anser jag det, i en god saks intresse, vara nyttigt att deröfver yttra några ord. Det förundrar mig ej ringa att en sådan skrift kunnat föredragas inom ett läkaresällskap i samma land, der en Berzelius lefvat, i ett land, hvarest det klara ljus, han spridt öfver näringsprocessen, ej kan hafva slocknat. Det skulle icke löna mödan att inlåta sig i en vederläggning af denna skrift; vigtigare synes mig då vara att sätta läsaren i stånd att, på grund af ovedersägliga fakta, sjelf bilda sig ett omdöme öfver Almens åsigter. Det är doek endast några af Almns påståenden, som jag till ex början vill beröra. Almåns beräkning af buljongens näringsvärde har på mig gort ett nästan komiskt intryck; sak samma med hans åsigt att muskelsaftens lösbara, förbränneliga beståndsdelar, hvilka utgöra 12 procent af den torra muskelmassan, höra till organismetis öxkrementiella beståndsdelar och att de kunna betecknås som odugliga och möjligen skadliga ämnen; han sätter den ögonskenligen i samma klass som urinämnet, hvaraf emellertid intet spår finnes i muskelsaften. Almens åsigt, att kroppens hufvudmassa i sundt tillstånd imnehåller 12 proc. exkrementiella beståndsdelar, är är men jag tr näppeligeti att någon fysiolog skill göra: sig m dan att vederlägga den, då man ju vet att chinin och morphin lika väl som kreatinin förekomma i urinen, utan att deraf den slutsats kan dragas att chinin och morphin utöfva någon inverkan på den organiska processen. Den afsigt, som ligger till grund för Almens skrift, synes mig vara bevisad genom följande faktum. Redan för sexton år sedan och således elfva år, innan det kunde vara tal om det Liebigska köttextraktet, rekommenderade jag i mina kemiska bref fabrikationen af köttextraktet och åberopade mig dervid på Parmentiers och Prousts omdömen, beträffande extraktets stora värde för sårade soldater i fält. Härom säger Almen ek 19): sågom ett puterligare exempel på. det lofprisande, som uttalas -om det Liebigska öttextraktet, vill jag återgifva följande i Liebigs kemiska bref anförda yttrande af Proust: Man kan, säger denne, icke tänka sig ett lyckligare användningssätt (af köttet) ete.: De här iparantes inneslutna orden af köttet äro af Almen, och här förekommer alltså ett oriktigt återgifvande af Prousts yttrande, hvilket syftar på Parmentiers omedelbart föregående rekommendation af köttextraktet. Tillgänfdigt för en truppkår, säger Parmentier nemligen, skull köttextraktet erbjuda den svårt sårade soldaten etå förfriskningsämne, som, med en tillsats af något vin, ögonblickligen skulle stej hans genom stor blodförlust försvagade krafter och sätta honom i stånd att fördraga transporten till närmaste fälthospital. Härtill sluter sig Prousts yttrande: Man kan icke tänka sig ett lyckligare användningssätt; och han tillägger: hvar finnes ett mera kraftgifvande läkemedel, en mera mäktigt verkande panact än ett stycke äkta köttextrakt, upplöst i ett glas ädelt vin?! Den härom okunnige läsaren — man måste neml. antaga att den stofa pluraliteten hvarken känner till Proust eller Parmentier — förledes emellertid genom Almåns citat nödvändigtvis till den tron, att Proust kännt till det Liebigska köttextraktet och att Liebig begagnat sig af hans berömmande utlåtelse såsom af en sammansvurens, för att med sin produkt bedraga allmänheten. Detta framgår ännu klarare af ett Almens senare yttrande, då han med afseende på köttextraktet yttrar: Mundus vult decipi, ergo dicipiatur. Proust och Parmentier voro medlemmar af franska institutet. Den sistnämnde dog som generalinspektor öfver franska medicinalväsendet och var under sjuåriga kriget franska armåns fältapotekare. Prousts yttrande är 40 år äldre än de kemiska brefven, och Parmentiers daterar sig ännu längre tillbaka; båda voro de med under Napoleons fälttåg och hade dervid tillräckligt tillfälle till att samla erfarenhetsrön angående sjuka och friska soldaters närande i fält; båda äro i vetenskapens annaler bekanta som mycket skarpsinniga och samvetsgranna forskare. Hvad skall man nu säga om en person som Almån, hvilken, att döma af allt hvad han yttrar, inhemtat all sin kunskap ur böcker och som sjelf i dessa saker icke eger den ringaste praktiska erfarenhet; hvad skall man säga, då han, förvändande Prousts yttrande, säger: cjag måste erkänna att jag icke kan tänka mig ett sämre användnings sätt af godt kött än att deraf bereda extrakt; jag vet ingen odugligare panac6 än ett stycke äkta köttextrakt, upplöst i ett glas rent vatten. Hvad skulle väl de svenska läkarne säga, om Almen rekommenderade dem att i stället för buljong gifva sina sjuka till lifvande (sid. 17) en kopp varmt vatten utan alla tillsatser; om han vidare påstode, att dettas inverkan både på digestionsorganerna och den sjukes utseende skulle ökas, om man försatte vattnet med cayennepeppar eller andra starka kryddor! Man tänke sig endast en tyfuspatient på bättringsvägen och varmt vatten med cayenne för honom användt som styrkande medel! Detta enda exempel torde vara läsaren nog. Hela skriften är genomträngd af samma anda oc är för författaren ett brännmärke, på hvilket han, så länge han lefver, skall igenkännas, ty i vetenskapen förlåter man aldrig sanningens förnekande; den, som älskar denna, söker ej att vilseföra andra. Detta har Almen gjort, i det han som exempel på lofprisandet af Liebigska köttextraktet anför och förvrider yttrandet af en man, som allidit för 50 år sedan. : Köttextraktet är, som bekant, ingenting annat än en fettfri buljong, beredd af det bästa oxkött, hvilket i lufttomt kärl blifvit afdunstadt till en massa af honungskonsistens, och extraktet eger alla ;de egenskaper och verkningar, dem man sedan århundraden tillskrifvit buljongen. Buljongen är på samina gång ett njutningsoch ett näringsmedel. Till njutningsmedlen höra bland andra äfven kofe och td, men ingen torde väl vilja