Aftonbladet – 30 juni 1868, sida 3

sin läktare på höga träbockar. Två fiole ett valdborn, en klarinett och en trumm: stämma upp gamla gotlandspolskan och lång dansen går rundt om den löfklädda master Sitt nu inte der på bänken, utan spring up och hoppa lustigt som alla andra. Här be höfs ingen presentation, utan ni kan frit vända er till den första tös som är ledig oc! svänga om med henne tills hon blir purpur röd om kinden och ögonen glänsa som dag i solsken. Det är just landtlifvets behag, at man får kasta af de stela fjettrar, som i sta den bestämma öfver hvad som passar oci icke passar. Och är ni nu trött så sätt er ned. Hä finns visserligen icke några stoppade bänka och resårsoffor, men hela marken är en end: stor soffa, der man kan sträcka ut sig efte behag. Mellan klipporna skymtar hafsviker fram och glittrar i den nedgående solen. Någr: moln stiga upp på aftonhimmelen, och då solen sänder dem sin afskedsblick skimra de violett och se ut som jättepensåer. Papa! das ist doch wunderschön! ropar der lilla tyskan, och godsegaren från den preussiska slätten råkar så i extas, att han förklarar taflan vara: wild-romantisch! Nu är det natt och den sista ångbåter vänder åter till staden. En förfärlig trängsel råder på bryggan och passagerarne stufvas in som sillar ombord på det lilla fartyset. De som nyss i lust och gamman dansat samman sätta nu armbågarne i sidan på hvarundra, så att refbenen äro nära att bräckas. Skrik. och oväsen ha nu intagit glädjens lats, och det är en skuggsida af fo klifvet, som alltid träder fram, då den goda ordninen vårdslösas som här. Ändtligen äro vi i staden och hafva intet unDat att företaga oss än att på ängbåtsryggan vänta tills Kronprindsesse Louise commer och tar oss upp i sitt sköte, för att vagga oss fram öfver Skagerack till Norges mfvudstad. Der träffas vi åter, men nu farväl! Vårt samspråk har varit kort, men det commer sig deraf att det icke fanns något ner att tala om. Klockan slår tu på moronen och se der skjuter ångaren in förbi lippan. Behagar ni följa med, så är ni jertligt välkommen ombord! Richard.