Aftonbladet – 29 juni 1868, sida 2

om något för att få reda på yttre tilldragelser. Tant sade: Var tålig, du är icke at beklaga; njut af din nya lycka och ve att man sysselsätter :sig med dig, ensamt med dig. Efter förloppet af dessa två veckor, om bads jag emellertid än ytterligare att förhålla mig stilla och att vara lugn, utan att någor viss tid uppgafs, inom hvilken jag skulle fö nyckeln till gåtan. Jag hade dagar då jag var allvarsamt orolig och jag måste vara utomordentligt försigtig för att icke låta något deraf framskymta i mina bref. Jag höll mig emellertid skadeslös med Stephen, som ibland fann mig vid ett outhärdligt lynne men som, emedan han fann saken naturlig var nog ,storsinnad att icke förtretas deröfver. Andtligen en vacker dag rörde mig hans beundransvärda tålamod och förskaffade mig verkliga samvetsqval. Han hade velat förströ mig genom att tala om målning och jag hade svarat att jag afskydde målning, hans egen icke en gång undantagen. -Vid lugnare besinning beslöt jag emellertid att använda återstoden af min pröfningstid med att lyckliggöra den hederlige Stephen, och som jag nu visste att dertill fanns endast ett medel, det att beskära honom talang, så beskärde jag honom sådan utan betänkande. Det der var alls icke så galet som det kunde tyckas. Det var just konsten att skänka honom hvad som fattades honom, för att locka fram hvad han verkligen egde inom sig. Och hvad som fattades honom, var hvarken intelligens, arbetsförmåga eller teori; allt detta hade han mer än tillräckligt; han var endast alltför mycket målare för att kunna bli artist. Hvad som fattades honom, det var individualitet, var anda och lit. Han hade gjord hela sin lefnad till ett grymt ochkärft eting, till ett martyrskap. Han arbetade