Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 2

Det goda humör, med hvilket jag räckte honom handen, återgaf honom emellertid han: fattning. Men han höll på att ånyo bli yi i hufvudet dä han såg de stora vaserna, hvilkas grönskande plymer tycktes göra narr a honom. Han begrep tydligen ingenting a alltsammans, men en så ovanlig förändring den vanliga ordningen förundrade honom oct han kunde icke underlåta att sända mademoiselle Merquem ett frågande ögonkast, det hon dock ej låtsade märka, utan återförde hosom i stället till tanken på ändamålet med hans besök. Det här tyckes vara en dag för affärer, sade hon. Jag har nyss afbandlatdem som röra min granne, mademoiselle de Blossay, och jag skall strax vara till er tjenst, mr de Montroger.n Derefter yttrade hon i det hon vände sig ill mig: var god säg er tant, att hennes önskningar äro mig en lag, och då ni passevar strandvägen, kunde ni säga åt Guillaume att jag r se bonom der om en timma, Jag aflägsnade mig, i det jag funderade ifver denna oväntade order. Jag trodde mig örstå att hon hade någon särskild mening lermed, måhända den, att jag sjelf skulle nvänta henne der, för att få höra resultatet vf hennes samtal nied Montroger. Jag var oangenämt ötverraskad öfver hans lägliga uppträdande och icke utan oro öfer Ändamålet med hans besök; men om det nu påskyndade händelserna, borde jag ugnt invänta dem. Var jag icke den lyckgaste varelse på jorden och om min rival u för en timma sökte Celies närhet, hvarfver hade je väl att beklaga mig? Såan är kärlekens lycka i ungdomen, att jag ände mig försatt i hävryckning vid företällningev om att med mitc lif betala de aliga minuter jag nyss fillbragt vid min äl