Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 2

STOCEHOLM den 27 Juni. Bref från Worge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 19 Juni. Såsom bekant är, började för omkring två år sedan Svensk Bokhandelstidning såväl som den kjöbenhavnska ,Nordisk Boghandlertidende, att hvarje vecka meddela en noggrann förteckning öfver den nyutkomna litteraturen i de tre skandinaviska länderna. I hvarje nummer upptages en spalt el er så omkring af titlar på nya svenska böcker och ett ungefär lika stort utrymme af danska, hvaremot man måste genomsöka nummer efter nummer, innan man finner någon af de tarfliga artiklar, som en gäng hvarannan eller hvar tredje månad visa sig under titeln Norsk bokförteckning,. Samma intryck af qvantitativ ringhet skall man få genom att t. ex. jemföra Langes norska författarelexikon i ett band med Eslevs danska i fem band — begge omfattande ungefär samma tidrymd. Eller kan man genomgå den norska bokförteckningen frän 1814 till 1847 — dess fortsättning är, såsom bekant, ännu icke ala slutad — och se, att under denna tid i Norge årligen icke utkommit mera än i medelt! 33 verk — ännu har detta tal knan gtioit till stort mer än dubbelt — att viqsi. der . vidare det sammanlngda hj ande lopriset för ett exemplar böcker . essa 33 år utkomna norska oc CKEN acke uppgår till 2000 spd samt jems0rå dessa tal med hvad den svenska eller danska bokhandelsstatistiken kan uppvisa — resultatet skall icke bli synnerligen glädjande. Hvad är orsaken härtill? Liäses verkligen så mycket mindre i Norge än i Danmark, eller hemtar folket här mer än å andra sidan om Kattegat sin läsning från främmande litteraturer? Det senare kan näppeligen vara fallet; ty det är en ständig klagan, som gång på gång höres från de norska bok sandlare, hvilka stå i förbindelse med utlandet, att det enda, som finner någon afsättning här uppe, är skolboksoch upp-! byggelselitteraturen, ja, man kan till och med få höra pästås af män, som i detta afseende stöda sig på mångårig erfarenhet, att en bestämd återgång kan märkas, och att det för en 20—30 år sedan i Kristiania, trots stadens då betydligt mindre folkmängd, köptes mera af den nyutkommande danska litteraturen, än nu sker. Eller är det kanske så, att om också den litteratur, som produceras inom landets egna gränser, och den, som införes, icke är mycket omfångsrik, så begagnas den af så många flere? För att kunna besvara dessa frågor måste man, hvad den inhemska litteraturen angår, lägga märke till, huru stor upplagan i allmänhet är af böcker, som utgifvas af norska förläggare, och dernäst huru rikligt tillfälle till läsning som erbjudes allmänheten genom offentliga boksamlingar, samt i huru stor utsträckning detta tilltälle begagnas. Hvad beträffar den första punkten, medeltalstorleken af de norska förlagsartiklarnes upplaga, får jag förbehälla mig att en annan gång återkomma dertill, hvaremot jag nu försöker besvara frågan, huru stort tilltälle till läsning de offentliga boksamlingarna i Norge erbjuda publiken, Vi vilja denna gång närmast fästa vår uppmärksamhet på allmogebibliotekerna, till hvilkas historia och statistik för ett par är sedan genom Selskabet till Folkeoplysningens Fremme samlades värdefulla rmaterialier, och af hvilkas verksamhet och betydelse man derför är i stånd att skapa sig en ganska fullständig bild. Redan vid århundradets början finna vi, att det här och hvar arbetades på upprättande af allmogebiblioteker — väl förnämligast af presterna. Om ett enda stift, Kristiansands, läsa vi, att der år 1800 h de förnämligast genom den till börden danske biskop Hansens intresse för saken bildats 41 läsesällskap. I Kristiania stift var det isynnerhet det år 1808 bildade Selskab för Norges Vel som lade sig vinn om boksamlingarne. Men under. krigsåren före 1814,, heter det i den nyss nämnda, af Eilert Sundt år 1863 förtattade och i Folkevennens 11:te årgång offentliggjorda berättelse om allmogebibliotekerna i Norge, och i de svåra åren närmast derefter förföllo många af dessa stiftelser, och få nya kommo, till dess straxt före år 1831 likasom en ny tidsålder begynte. Hvad har åstadkommit denna lyfting? Korta yttranden i några af berättelerna häntyda på väsentligen tre saker: först den år 1829 försiggångna förnyelsen eller ombildningen af Selskabet for Norges Vel, hvilket från den tiden mera uppoffrade sig för allmogens intressen och bland annat tog emot Henrik Wergelands varma anbud att resa genom bygderna såsom a rapots utskickade för att föra allmogebibliotekernas talan, och dernäst den med 1833 års storthing inträffade politiska rörelsen, som mer än förut grep bondeklassen och hvars anspråk på sjelfstyrelse bland annat ledde till 1837 års formandskabslov. Sjelfva den politiska rörelsen har naturligtvis väckt behofvet af boklig upplysning, och af berättelserna visar det sig, att knappt voro formandskaperne väl bildade, förrän de hjelpte på åtskilliga stälJen till att få allmogebiblioteker till stånd. År 1839 anvis des til understöd för allmogebiblioteker genom en kongl. resolution 2000 spd af undervisningsväsendets fond; är 1851 beviljade storthinget 3000 spd. och lika mycket år 1854. Det brukar utdelas 15 till 40 spd. till hvarje kommun, icke ärligen, utan en gang för alla; dock ha åtskilliga kommuner flere gånger åtnjutit sådana anslag. Efter de reglor för bibliotekernas : anordnande och begagnande, som kyrkodepartementet ansett nödvändigt att uppställa såsom vilkor för erhållande at aoffentigt bidrag, öfvertages tillsynen öfver boksam: ingen af vederbörande pastor och två af tmandskabets, medlemmar, åt hvilka det!: Det goda humör, med. hvilket jag räcktels honom handen, återgaf honom emellertid hans r PA mr tl as das