Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 3

Iskrafter ingalunda försvagats. Jag är om en stor bretagnisk planta: mycken skugga ;ekommer mig väl, då deremot solhettan på ältet skulle döda mig. Det har synts mig väst att qvarstanna 1 dalen, der de vilda ,lommorna utveckla sig utan storm och utan sol. Så der var mitt tillstånd då er tant efer att ha talat med mig om er, presentecade er. Ni fann mig glad och förvånades leröfver; gör ni det ännu? Nei; er glädtighet har ett högre ursprung, som jag fattar. Men afbryt er icke! Ni har ändtligen kommit derhän att ni tillåter mig beundra er. Säg mig nu äfven huru jag har lyckats besegra den motvilja vi haft för allt meddelande å er och för nyfikenhet å min sida ? Ni har icke besegrat den. Ser pi, min vän, mitt ansigte är lugnt af vana, men jag darrar då jag talar med er och är ömsom eld och is. Vet jag väl hvad det betyder? Jag är ovan vid stora sinnesrörelser, okunnig om kärleken, okunnig om allt. Och dessutom tilltror jag mig icke rättigheten att svara er förrän vi afhandlat den stora frågan. Låt se således: antag att jag älskar er; att jag icke afskräcks för er ungdom och att jag delar det förtroende er tant hyser till er; antag äfven att jag, i enlighet med hedrens och finkänslighetens lagar, förklarar mig derötver med Montroger: uppröres n icke redan vid den tanken, att jag måste ega hans tillåtelse för att välja er? Jo; jag är ursinnig deröfver emot mir vilja, men jag erkänner att denna känsla ä1 orättvis och skall således söka öfvervinna den. Godt. Ni finner att jag ej kan börja e! ny tidpunkt af hopp och frihet genom at krossa en gammal väns högmod, den jag hit. tills skämt bort så grundligt. Att han miss brukat min beskedtfghet kan icke bestridas