Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 3

sård om henne. Dagen derefter infann hon !f sig hos mig för att tacka mig för den jl välvilja jag visat henne. Hon ortfor attlä vara djupt nedslagen och talade endast iaf-ls yrutna meningar, men tycktes känna behot vf att få meddela sig med mig, och under let samtal, som då föreföll, erfor jag fölande: Constance Donnadieu var, såsom flertalet uf de förmögnare klassernas döttrar i Frankike, uppfostrad i ett kloster. Hon hade der ätt lära att göra bön många gånger om lygnet, att Gud är en vred herrskare, som sndast genom den heliga jungfruns bemeding kan förmås att icke genast förgöra den ogudaktiga jorden och att hvar och en menniska, som är mån om sin salighet, måste derför bedja så och så många Ave om daen, fasta regelbundet hvarje fredag, skänka åtskilliga vaxljus om året till Mariakapellet i närmaste kyrka. gifva allmosor åt de fattiga, som ordentligt bikta sig, skicka hälfter at sina nålpengar till hans helighet i Rom, hata den syndiga verlden, det vill säga sim nästa i allmänhet, älska alla munkar och nunnor samt egna ovilkorlig hörsamhet är presterskapet, den enda makt som kan frälsa från skärselden och gifva säker dispens fran l. afgrundslågorna. Detta kallas af de religiöst sinnade att uppfostras för hemmet,. Hvad hemmet för öfrigt beträffar, så talar klosterundervisningen helst icke ett ord derom, och skulle det befinnas nödvändigt att bibringa den unga l: flickan en föreställning om hennes pligter såsom maka och moder, får hon lära att familjen består af biktfadern, hustrun och mannen samt att barnen böra i sin spädaste ålder skötas af en syster, det vill säga en nunna, som man för god betalning kan få hyra af något andligt ordensällskap, helst Saint Vincent de Paul:s orden, samt att de små, så snart den egentliga undervisningen skall börja, måste sättas 1 en klosterskola för att erhålla samma lärdomar som deras moder. Makan må i främsta rummet lyda sin biktfader och för denne aldrig ega några hemligheter samt ärligt för honom omtala allt hvad hennes man anförtro t henne, äfven om det gäller andra personers väl och ve Deremot må hustrun alldeles icke för sin man yppa hvad biktfadern förbjuder henne uppenbara eller hvad han ålägger henne att för Guds rikes skull göra. Den unga Constance hade uppfostrats 1 dessa lärdomar och derjemte hade hon undervisats i en för ändamålet tillämpad biblisk historia, i en tjock bok med heliga legender från kristendomens äldsta tider ända till våra dagar, i en fransk historia, son framställde Bartholomeinatten såsom en at verldens ädlaste tilldragelser och der den historiska perioden slutar med år 1789, hvar efter förderfvets tidsälder börjar och endast med få, men kraftigt fördömande ord affärdas. Hon hade äfven fått lära sig något geografi, det vill säga att hon följt en lärobok, der största vigten lades på indelningen i biskopsstift och på inplantandet af den sanningen, att Petri arfvedel egentligen omfattar hela jorden. För öfrigt hade hon erhållit undervisning i att uti tapisserisöm framställa den heliga jungfrun, att rita englahufvuden och måla biskopsmössor med englavingar. Det var i sistnämnda konst hor gjorde de största framstegen. Så utrustad för lifvet, lemnade Constance klostret vid 16 års ålder. Några månader derefter var hon gift med monsieur Donnadieu, hvilken hon såg först ett par dagar före bröllopet och aldrig hann lära känna. Han gifte sig med henne för att erhålla der förmögenhet, hvilken Constances far utlofvade i giftermålskontraktet, men som dennt far icke hann utbetala innan han dog, då kreditorerna togo största delen för sin räkning, hvilket onekligen bidrog att göra monsieur Donnadiews lynne i hemmet ännu dystrare, än hvad det redan förut var genom förargelsen öfver att se-hustrun blindt lyda biktfadern och använda alla sina pengar til: fromma ändamål,. Slutligen tog han sin förargelse med sig i grafven och lemnade motsvarande valuta åt sin enka, hvilken dessutom räddade en summa af några få tusen frascs och började egna sig åt konsten. Konstnärskallelse egde hon ingen, men hon hade ju ritat så vackra biskopsmössor och englavingar redan i klostret, att hon väl också kunde måla hela helgon i kroppsstorlek, menade hepvnes biktfader, och hvad han menade, det menade Constance Donnadieu också. Den heliga jungfrun borde känna sig nöjd med en sådan verksamhet. Då blef madame Donnadieu bekant med några spiritister och fördes till deras profet. en skotte; ty det är att märka att äfven spiritismen är en utländsk vara i Paris. Den är importerad från Amerika och utöfvas synnerligen af amerikanare, engelsmän, skottar och irländare. Samma förhållande visar sig I med nästan allt annat charlataneri i Paris. som dock får skulden för hvad andra göra Ji dess hem och i dess namn. Spiritismen skulle göra Constance DonnaI dieu till en stor artist, derom var hon lifligt löfvertygad, men förboppningarne vycktes icke så snart realisera sig. Om hon blott kunde sjelf blifva medium! Det var hennes lifligaste önskan, men mörkt såg det ut. AndtliIgen fann hon en person, ett ganska älsk värdt fruntimmer, som blifvit henne rekom.I menderadt såsom ett af de förnämsta meI dier i Paris och som nu vore benäget att I vafstå från rörelsen mot en passande, konI tant vedergällning. Detta medium ville draga sig ifrån affärerna och sätta sig i ro i ett I litet hus i Batignolles, hvilket det kunnat ; köpa genom hvad det förtjent på spiritistimen, ty spiritismen är också ett yrke, oct vlett som är ganska passande för fruntimmer -Lika gerna som att fruntimmer kan sä ; Isig och sy pantalonger eller linnen eller kar, lika gerna som det kan blifva skän I mamsell eller lindanserska eller stoluthyrer 0 ska i Champs-Elystes eller guvernant elle