Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 3

len tillkommandes hvarken utseende eller saraktär; de drömma endast om kassakistan ch brölloppspresenterna. Den högsta lycka, de kunna tänkt sig, är ett ekipage och ett hotell. Jag vill icke påstå att jag haft några öfverjordiska drömmar, men med den uppriktighet och hängifvenhet, som finnes i min karakter, skulle jag aldrig kunna förlika mig med att icke min blifvande make voro mig lik i kärlek och rättsinthet. Kanske kulle jag inom vidsträcktare och af verldsindelserna mera berörda kretsar mött en sådan man; men min stolthet eller min misstro, kanhända också min lättja, hafva hindrat mig ifrån att, lik en armerikansk miss, ge mig ut på upptäcktsresa, äfven om jag ej varit bunden af mitt löfte. Detta löfte som tyngt på mitt samvete och ofta varit mig odrägligt, bar emellertid bevarat mig. Det har visserligen ofta generat mig, då man förebrätt mig min egenhet att lefva ogift, men jag har på senare tider tagit mig för att bara smäåle deråt utan att vidare förklara mig. Blott en enda smärtsam känsla erfar jag och det är när jag ser små barn i sina mödrars famn, och för att bevara mig från att allt för mycket drömma om de ömma un.oderliga pligterna, har jag aldrig velat upptaga något barn. Hvad som emellertid hallit mitt goda humör vid makt, är det, att jag tänkt att min ed någon gång skall lösas Orta har jag tyckt ett sådant tillfälle nära och då har jag med lätt hjerta sagt till mig sjelf: han gifter sig snart och då skal jag tänka på mig I väntan på detta ögon lick, harJag emellertid haft mänga anledningar till glädje och lycka, af hvilka jag betjenat mig. Jag har icke heller velat var: btacksam emot många goda mennisko: som hålla af mig och bilda omkring mig ci mild och helsosam atmorter, i hvilken min: