Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 2

Franska tidningen TEpoque för den 17 dennes invehåller under rubriken Korrespondens från Sverge ett bref från Stockholm af den 12 i denna månad. Det har påtagligen flutit ur en ganska fint skuren diplomatisk penna och synes vida mindre beräknadt på att upplysa den franska publiken om vissa ställningar och förhållanden härstädes, än att utgöra en liten föreläsning för svenska allmänheten och svenska folkrepresentationen med afseende å behandlingen på riksdagen af frågan om utrikesbudgeten. Brefvets innehåll i förening med. den omständigheten, att man haft artigheten tillsända oss och förmodligen äfven andra svenska tidningar, det ifrågavarande numret af IEpoque, ledde oss genast till denna förmodan, som vi finna bekräftad genom brefvets återgifvande i går afton i den officiella tidningen. Det inledes med några betraktelser öfver frågan huruvida Sverge var moget för representationsreformen och öfver den andel afinflytande, som på den nya riksdagen kommit hvart och ett af de gamla stånden till del. Brefskrifvaren egnar en lätt suck åt det af adeln förspillda tillfället att taga initiativet till reformen och uti dess eget intresse (hvilket förmenas då äfven hade varit landets), åstadkomma ett öfvergångstillstånd ; men han medgifver sedermera villigt, att adeln icke haft att beklaga sig öfver den andel, som tillfallit medlemmarne af detta stånd inom den nya riksdagen. Han bestrider icke heller det sunda förståndet hos den svenska bonden, men han måste uppriktigt beklaga, att genom detta inflytande en så stor sparsamhet, särdeles hvad budgeten för utrikes ärendena angår,, till följd af bonde-elementets inflytande gjort sig gällande på riksdagen och blifvit hufvudanledningen till den senaste ministerkrisen. Härmed är bretskrifvaren inne på sitt hufvudtema. Han söker göra svenskarne, och framför allt våra bönder, begripligt, att den summa af 80,000 francs, med hvilken några af våra vigtigaste beskickningar i utlandet äro underhållna, icke är för hög; att sammanslåendet af några diplomatiska tjenster är att beklaga, och att detta ännu mer är fallet i afseende å den omständigheten, att andra kammaren inlätit sig småaktiga enskildheter, beträffande utrikesbudgeten, som brefskrifvaren försäkrar oss icke är för hög hvarken i förhållande till våra tillgånrar eller i jemförelse med de andra länderna af samma rang. Vi ha haft nöjet förut höra dessa argumenter från hr grefve Manderströms egen mun, men vi beklaga, att vi icke finna dem hafva vunnit i öfvertygande kraft derigenom att de varit exporterade till Frankrike och blifvit derifrån reimporterade. Hvad våra illgångar beträffar, är det för icke längeseden erkändt, till och med från tronen, att le äro så hårdt medtagna, att den största arsamhet måste iakttagas. Den, som följt d sengsty rikedagarnes förhandlingar; vet