Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 2

STOCEHÖLM den 26 Juni. I motsats mot den uppfattning som uttalats af vårt blad, liksom af flere andra tidningar, gör N. Dagligt Allehanda gällande den åsigten, att elektörerna vid val af lekmannaombid Å kyrkomötet äro inskränkta till det stift eller det distrikt, som är i fråga. För denna uppfattning söker vår värde kollega stöd i ordalydelsen af författningens 2 , der det heter att trettio af lekmän va!da ombud skola väljas, ett från Stockholm, ett från Wisby stift, tre från Hernösands, två från hvartdera af de öfriga stiften samt fem från det eller de valdistrikter konungen med afseende å för handen varande förhållanden bestämmern, Häremot anmärka vi att en person mycket väl kan både kallas för och betraktas som ombud från ett stift eller distrikt, utan att han derföre beböfver Vara inom stiftet eller distriktet bosatt, så snart en sådan begränsning icke tydligt och klart finnes i författningen angifven. Man har här för sig anälogien af valen till första kammaren, der det indirekta valsättet också begagnas. Man kan mycket väl säga, att så och så många ledamöter från Norrbotten sitta i första kammaren, äfven om valkorporationen i Norrbotten begagnat sin frihet att välja personer, som icke äro bosatta inom Norrbottens landamären. Denna frihet beror icke på något pösitivt stadgande i riksdagsordningen, utan endast derpaå att riksdagsordningen icke bestämdt stadgar någon begränsning i detta fall, då deremot i afseende på valen till andra kammaren är stadgadt, att man för att vara valbar skall ega och minst ett år före valet ha egt valrätt inom den kommun eller någon af de kommuner för hvilka valet sker, Skulle nu meningen verkligen varit den, att valbarheten till lekmannaombud å kyrkomötet skulle vara begränsad till stiftet eller distriktet, så hade man utan tvifvel icke låtit detta bero af en flertydig partikel, utan infört ett bestämdt stadgande härom, liksom man gjort i fråga om Väålet af elektorer. . Detta om författningens bokstaf. Tfvad aterigen författningens anda angår, så påstår Nya Dagligt Allehanda med nästan ännu mindre fog, att det tydligen måste vara meningen att lekmannaombuden skola representera kyrkans olika territoriella afdelningar. Vi tro tvärtom, att det icke är territorier och lokaier, som här skola representeras, utan den svenska församlingens lif och medvetande, och att det derföre är af stör vigt att valmännen, utan onödig distriktbegränsning, kunna se sig om efter personer, som ha insigt i och intresse för dessa ämnen. H. exc. justitiestatsministern yttrade i sina motiver till representationsförslaget, att den i fråga om första kammaren lemnade valfrihet inom hela riket borde verka derhän, att någon förlägenhet för ett tillräckligt antal värdiga ledamöter icke skulle kunna uppstå. Vi antaga att samma grund måste göra sig gällande för en utsträckt valfrihet i fråga om representanterna å kyrkomötet. Afven i fråga om valet af de presterliga ombuden är N. D. Allehanda böjd att tolka författningen så restriktivt som möjligt; vår kollega gillar Stockholms stads konsistorii beslut att från valrätt utestänga de ordinarie prestmännen vid hufvudstadens smärre icke territoriella församlingar samt prestmän som ha fullmakt på ordinarie tjenst vid elementarläroverken, och påstår, att författningen afser att prestmän, för att ega valrätt, måste innehafva ordinarie embete eller tjenst inom kyrkan, oaktadt något sådant alls icke framgar ur författningen. N. D. Allehanda är i detta hänseende mindre liberal än sjelfva Wäktaren, som förklarar, att stadskonsistorii ifrågavarande beslut framkallat allvarsamt ogillande, och tillika antyder att stadskonsistorium Dort gå så långt som möjligt i utsträckning af den presterliga valrätten. Åfven om konsistorium — så yttrar sistnämnda blad — i denna fråga gått öfver till en motsatt ytterlighet, och utsträckt valrätten längre in en och annan velat medgifva, så hade denna liberalitet visst icke skadat hvarken saken eller konsistorii anseende. Nu deremot har Stockholms stads konsistorium i oträngdt mål gifvit de många, som flitigt föra talet om hierarkisk trängbröstighet m. m. d. på läpparne, anledning till nya utgjutelser. Emellertid måste man medgifva, att författningen icke är fullkomligt klar och att len kan föranleda olika uppfattningar. Hvar och en erinrar sig det oändliga trassel, som len förändrade lydelsen af 14 regeringsformen framkallade för ett tiotal af år selan, och sedan dess ha vi haft flera exempel på, att lagar och förordningar varit så redigerade, att de vid första tillämpningen nåste framkalla konfusion och osäkerhet.