Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 2

laglige herre, såvida hon ej förr eller senare skall bli olycklig och betraktas som brottslig, om familjen finner sig bedragen på utt se två motsatta karakterer förenade. Då Montroger en vacker dag helt oförberedt sade mig att han var den lyckligaste bland männer, frågade jag mig, om man sålde unga flickor, om han hade köpt mig och med hvilken rättighet han pålade mig omsorgen om sin lycka. Jag hade ännu icke utredt mina tankar, men jag lydde endast en instinkt hos mig, så mycket starkare som den var outvecklad. Sedermera förstod jag hvarat min motvilja härledde sig, och jag kände desslikes att den var oöfvervinnelig. Jag hade varit så älskad, så bortskämd, att jag ej kunde bli riktigt ödmjuk, ej på en gang utplana min sjeltviskhet och låta skjutsa mig in 1 segrarens tält som en krigstänge. Jag hade läst poeterna och historien; jag begrep andan af d de games ord: Då Jupiter gör oss till slafvar, tager han hälften å In. Detta tycktes mig en ovedersäglig sanning. Den, som man beröfvar hans frihet, har man på samma gång betagit hans sjelfkänsla. Huru skulle jag-således, om jag tagit mig dylika tvungna pligter, kunnat bibehålla aktningen för mig sjelf, den man dock arbetat på att befästa hos mig. Vi måste tillstå att en logisk uppfostran blir på så sätt omöjlig, och att man måste uppgifva tanken på att utveckla en menniskas ideer. om man icke modifierar lagarne. För att tå en ung flicka blygsam och tillbakadragen, uppmanar man henne att anse sig som ett bheslst kärils, och sedan, så snart hon är giftvuxen, utpekar man fir benne en man, för hvilken detta utvalda käril skall bli ett köksredskap. Om bon tvekar, bannar man henne; om hon säger nej, hotar man henne. Du har din fribet, säger man åt henne,