Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 2

in på den föreslagna annekteringen blir här formlig batalj af, och det är sådana man som oftast får bevittna i aqvariet. För öfrigt är nataorligtvis ingen brist på varierande arter af såväl djur som växter. Att uppräkna dem alla vore snart sagdt omöjligt. Läåtom oss taga nägra på måfå. Här i hörnet till exempel inklämdt emellin sand och grus ligger en orörlig massa liknande några utkastade köttslamsor. Det är likväl ett lefvande djur, den åtta-armade Polypen. En liten Bouqet, ett slags räka. genomskinlig som om den vore af glas och som med sina snabba fötter tyckes snarare springa i vattnet än simma, närmar sig. Vipps sträcker Polypen ut en af sina långa böjliga armar för att omslingra sitt rof, som dock bär all möjlig respekt för en dylik omfamning och med ett enda skutt kilar öfver till den motsatta sidan. Här simma, majestätiska och allvarsamma, några Bläckfiskar. Hufvudet liknar nästan Elefantens, men i stället för en snabel, klyf ver detta sig i åtta. Denna fisk säges vid inträffad fara utslunga en vätska, svart som bläck, som förmörkar det omgifvande vattnet och ger fisken tillfälle att undkomma sina förföljare. Den lilla cheval marin; skulle man kunna taga för en från något schackspel förlupen häst. I sällskap med en väldig ål simma nägra chiens de mer, ett slags haj, hvars ägg liknar en skida, försedd med dylika tägor. som finnas hos diverse klängväxter och hvar-: med fisken fäster dem vid nåcot stillustaende föremål på det de ej må bortföras af strömmen. I aqvariet är visserligen ingen ström att frukta, men fisken har det oaktadt följt sin natur och vid en liten klippa fastgjort det ägg som han värpt, efter ankomsten till sin nya bostad. Särdeles briljant är Rödfisken, med ögon glänsande som diamanter, och fenor som fjärilsvingar, men ser för öfrigt mäkta dum ut. Att för öfrigt på ostron, hummer, flundror etc. ej är någon brist, förstås af sig sjelf. De senare lägga sig hvarftals på sandbottnen och betäcka sig med grus och småsten för att ej observeras. Äfven makrill finnes, ehuru den påstås endast med yttersta omsorg kunna hemföras lefvande, emedan den genast som den tages ur vattnet faller ned död. Den kan ej konserveras längre än tre å fyra dagar i aqvariet, hvarföre ständigt ny förstärkning måste anskaffas. Man ser ätven dess grönglänsande yttre efter några dagar likasom as, som om den kommit i beröring med nägon skarp syra. Ett par af afdelningarne äro inrättade för sötvattensdjur och försedda med karpar och gwldfiskar, ål och kräftor ete. Vattnet till de öfriga hemtas direkt ur hafvet, der det upptages med en ångpump och medelst rör ledes in i aqvariet, der det bytes om för hvarje dag. Flera fartyg äro ständigt ute på expedition för att såvidt ske kan öka samlingarne, och äfven långväga från såsom Amerika och Egypten komma sändningar. Så väntas med det snaraste ett par krokodiler, som man skall få se i sitt fria tillstånd, men som den nuvarande byggnaden ej anses tillräckligt solid för dessa gäster, kommer en särskild lokal för dem att anordnas. Från Amerika har skickats en så kallad Osgroda, hvars ljud Jär hafva någon likhet med oxens rämande. Ett exemplar, som redan var installeradt i sitt nya hem, företog sig en liten promenad uppför väggen, troligen för att gilva sig af ut i det fria, hvilket ej bättre lyckades än att hon. ramlade ner till skälarne, der hon annammades för god pris och ögonblickligen uppäts. Nägra nya individer lära dock i dagarne hafva anländt, På midten af salen finnas tvenne sidoafdelningar, som skilja sig något från byggnadens öfriga inredning och benämnas den Afrikanska och den Amerikanska grottan. Den förra föreställes vara bildad af droppsten, är ornerad med blommande kaktus, aloö och Calla-arter, är försedd med kameleonter, ödlor från öknen Sahara m. m. Den amerikanska är formad af klippor från Canada, men är ännu icke fullt ordnad. Några vanliga landsköldpaddor finnas der likväl att bese, Aqvariet åtnjuter mycken popularitet, besökes flitigt af publiken och anses med skäl för det intressantaste af hela expositionen. Fråga lär till och med hafva blifvit väckt att efter expositioneus slut bibehålla detsamma på dess nuvarande plats, hvilket också tros komma att blifva fallet. Säkert är att det i sådant fall kommer att blifva en bland Havres mest framstaende Sehenswärdigkeiten.