Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 2

maposiucnen I AVvre. Vv. (Från Aftonbladets korrespondent.) Havre den 18 Juni. Det påstås visserligen att man bör gömma j det bästa till sist men jag tror att hvad expositionen beträffar vi gerna kunna låta en rakt motsatt äsigt göra sig gällande och i stället börja med det bästa, som här utan gepsägelse är aquariet. Det är centrum i vårt solsysteni, så mycket mera som det just befinner sig midt i parken. Sjelfva byggnaden erbjuder i yttre utseseende just ingenting för ögat anslående. Tänkom oss en sammangyttring af på ända resta kantiga svartbrända stockar och deröfver ett lager af väldiga snödrifvor, sådana de om vårarne presentera sig i sin svartduskiga färgton hängande ut öfver en takkant och hotande att i hvarje ögonblick falla ned på de förbigående. Sålunda ungefär framstår vid första påseende denna byggnad, der tjärborsten varit den enda dekorativa penseln. Få vi deremot antaga den, om icke just som en fulländad kopia, men i alla fall som en temligen trogen imitation af denna naturens lek, som är känd under namnet Fingals grotta, så blir den, fran denna synpunkt sedd, så mycket märkvärdigare, och allt berättigar till ett dylikt antagande, såväl de framställda planscherna som till yttermera visso ett vid ingången placeradt verkligt stycke af en basaltkolonn, taget på stället vid prins Napoleons besök derstädes under hans expedition till de nordiska farvattnen för några år sedan, då han, som bekant, äfvenledes gjorde en tur upp till Stockholm. Då man således icke tänker sig någon menniskohand med i spelet, utan byggnaden får framstå som resultatet af någon natur revolution från längst förgångna sekler, då betraktar man den med både häpnad och intresse. I stället för det brusande hafvet, som bryter sina vågor mot originalet och påstås just derigenom ha utgräft denna egendomiiga grotta, har dess härvarande representant omgifvits af en liten flod, som genom här och der anbragta afstängningar blifvit indelad i bassiner, hvaraf tillsvidare blott en är befolkad — om det tillåtes mig detta uttryck — med tre skälar — glada själar för resten — som helt trankilt simma omkring och nyfiket betrakta den ring af åskådare, hvaraf de från morgon till qväll äro omgifna. De voro från början fyra, men en af dem tyckes ha ådragit sig sina kamraters misshag och har efter åtskilliga missbandlingar slutligen blifvit ihjälbiten, som det påstås. De äro föröfrigt särdeles makliga af sig, krypa upp på dertill tör deras räkning enkom iorättade klippafsatser, till och med på den omgifvande gräsvallen och ligga der i timtall och solasig. Till sällskap ha de erhållit två jättesköldpaddor, som de ej tyckas det ringaste bekymra sig om. Dessa hålla sig mestadels under vattnet och sticka blott då och då upp hufvudet. Träda vi nu in i grottan, så befinna vi oss i en aflång rymlig sal i temligen mystisk halfskymning. Det är också till hafsbotten vi i hast blifvit förflyttade och det enda ljus som bestås är den sparsamma dager, som först efter att ha passerat genom tre ål fyra fot djupt vatten insläppes, men derigenom framstår också så mycket tydligare det rörliga lifvet derstädes. Fyrtiofyra olika vattenbäcken, eller små sjöar om man så vill, hvilkas inåt vettande sidor äro tjocka glasväggar och de öfriga mer och mindre pittoreska klippformationer samt upptill obetäckta för att lemna tillgång till luft och ljus, framställa Jifliga och omvexlande scenerier från en verld, som kan räknas för en bland de sednast upptäckta. Utan att ara de indiskreta blickar, som sålunda kastas rakt in i deras enskilda privatlif, lefva hafvets invånare här som hemma hos sig och låta betraktaren obebindradt studera deras seder och bruk, af hvilka många äro egendomliga nog. En ibland de intressantaste dervidlag är Bernard Eremiten eller Eremitkräftan, som : här finnes en stor mängd af. Framtill formad som en vanlig kräfta med sina starka klor och sitt skyddande harnesk, har hon så till vida haft den oturen att af naturen blifva mera styfmoderligt behandlad, att bakre delen af hennes kropp ej fått en liknande pansarbeklädnad. Hon måste således sjelf skaffa sig ett skydd mot denna Achilleshälv, der annars bennes fiender ej skulle försumma att angripa henne och uppsöker derföre en spiralformig snäcka, der hon flyttar in cch som hon sedan för med sig på sina ströftåg. Allt som hon växer till blir denna tillfäl-: liga boning för trång och hon mäste tänka l på flyttning.. Har hon funnit någon disponibel lägenhet, undersöker hon den först! noga så insom utvändigt om den är fullt lämplig för hennes behof innan hon tar denli i besittning. Uppfyller den hennes anspråk : är flyttningen från den ena snäckan till den; andra i blinken verkställd. Detta ögonblick : är likväl, som hr Lennier, aquariets skapare I och upprätthållare, i sitt intressanta föredrag ! deröfver yttrade, det mest kritiska i hennes: lif. Hennes talrika fiender, humrar, polyper! m. fl., som fått väder om saken, omgifva!l hercne nu och i tio fall af tjugu händer detl: ! ! ( Å 4 4 L mA HIA fA FA ja NN AO KL Re OA att affären kostar henne lifvet. Men också är hon sjelf stark anhängare af principen ändamålet helgar medlen och tvekar ej att gå bröstgänges tillväga för vin-i nandet af sitt mål. Träffar bon på sin färd; ingen tom snäcka, lämplig för sitt behof, så I angriper hon en bebodd, dödar och uppäter dess invånare och tager sedan huset i besittning. Blir ingen anvan råd vänder hon sig mot någon kamrat, hvars boställe behagar henne; men som denna icke godvilligt vill gå FANDANGO undo laglige herre, såvida hon ej förr eller senarel skall bli olycklig och betraktas som brottslig, om familien finner sig bedragen på utt se