Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 3

-säga att Posttidningen i värt tycke hand. lat olämpligt då den uttalar sina påstå; eriden om svenska folkets karakter i detta fall. Skulle hu vär styrelse ocksa verkligen tänka så om oss, så är det i alla fall oklokt att yttra detta på sådant sätt. Förutsatt att: det officiella bladet egde inflytande på vårt I folk, något som det ju måhända sjelf tror sig .! ega, så är den väg det valt att hejda utveckI lingen af ett tillväxande samhällsondt fullI komligt oriktig. Det lexar upp svenska folI ket, som vore jordens fyra åa fem millioner svenskar en nation af skolpiltar. Det talar om inbillade grunder,. Vi tro det icke vara någon inbillning att största delen af Sverges befolkning egentligen icke har någon lagbunden politisk betydelse. P. T. talar om ombytlighetsbegär,. Vi kunna ha den svagheten att älska det utländska, det nya — men I byta bort en dräglig plats i gamla Sverge det Itro vi högst få om att ha lust till, då derJemot mången är alltför stolt att behålla en sambällsställning, på hvilken han känner sig vara en marionett. Bladet talar vidare om otålighet öfver onda dagar, — är det icke lett misstag kanske? är det verkligen till Carlarnes och Gustafvernas folk som en svensk regering kan tala om otålighet öfver onda dagar? Se der det olämpliga i P. T:s artikel. Nu kommer det okloka:. Vi vilja icke omcitera de tre ofvan besvarade godbitarne, men vi be läsaren fästa sig vid att P.T. begagnar dessa uttryck i samma andedrag, som bladet försöker förlöjliga huru förträffligt arrangerad den nordamerikanska fristaten är i jemförelse med våra gamla monvarkier. Inser då icke P. T. att den förbjudna frukten, här den amerikanska af P. T. vanställda friheten, just blir lockande för ett folk med en så svag karakter och ett lynne så benäget för ombyte som det svenska ju enligt det officiella bladets åsigt skulle vara. P. T:s resonnement är en alltigenom så oskicklig manöver att litet hvar af den rättsinnade pressens organer, — kunna för sin del le deråt. Men saken har en annan sida, som det är värre att reda sig ifrån. Om författaren af detta För Dagen i P. T. besinnar hvad ondt utom Sverge men emot Sverge hans artikel måhända gjort, om.den uppmärksammats i utlandet, så tro vi att hans ärliga svenska hjerta skall klappa något oroligt. Låtom oss gå sjelfva väsendet af saken närmare in på lifvet. Hvarföreemigrera menniskor och hvart emigrera menniskorna i allmänhet? Se der två frågor som alltid kunnat och äfven nu kunna erhålla sin enda rimliga lösning på ett enda sätt. Menniskor emigrera från sitt fädernesland i allmänhet af missnöje med någonting olidligt der hemma, som det icke står i individens makt att häfva. . Söker man nu framställa ätt det endast är at hugskott och i följd af personligt och tillfälligt obehag, som menniskor vandra ut från Sverge, så är detta ätt nedsätta folkets naturliga instinkt för det rätta, ty icke kati mad antaga att fera tiotusentals menniskor ha det så illa att det icke kan blifva värre med mindre någon sanning ligger till grund för ett sådant missnöje med bestående förhållanden. Att allt här hemma icke är som det borde och ganska väl utan stora rubbningar i folkets kulturlif kunde vara, Ja att erär alldeles icke specielt förödmjukanus A känna, ty måvga fölk i Buropa befinna sigip ett mycket sämre läge än vi. Ett fritt folk) behöfver icke blygas för att erkänna de brister som vidlåda dess statsförtattning i det ena eller andra afseendet, men hvad det måste blygas öfver vore just att icke öppet erkänna dessa brister — ty detta vore fegt. Men nu är svensken lyckligtvis icke feg — och han erkänner derföre att allt icke är som det borde vara, och Itet hvar af den rättsinnade pressens organer ha icke blott erkänt detta, utan äfven påpekat vissa obe hagliga, ofta rentaf skadliga förhållanden i socialt: afseendö; De ha väl ock, just dessa organer,, haft mod att öppet och ärligt tadla till och med sjelfva folkrepresentationens tillgöranden der dessa befunnits vacklande och obestämda eller tillkomna i följd af ett eller annat mindre berättigadt inflytande. Men att inför folket vrångt framställa andra länders förhällanden och skildra allt här hemma såsom ypperligt — dertill ha de känt sig alltför goda. De ha icke nedlåtit sig till att fläcka andra ädla nationers hedergenom att öka framställa så godt som hela deras inre f såsom behäftadt med de -skamligaste nidingsdäd och detta på de lösligaste grunder.) Att citera några tidningars utfall emöt saihhällsskicket hos och förhållandena inom en beundransvärd nation och sålunda angripa dess heder, såsom P.T. tillåter sig att göra, är i sanning oförsvarligt, isynnerhet som det i sjelfva verket bevisar ingenting, helt enkelt emedan det sannolikt lika väl i fristaten Amerika som i den gamla monarkien Sverge kan finnas tidningar som lefva på skandalen och äro emanciperade i fråga om det fak. tiska: Ett folks kulturmissioh kan ieke bedömas med ledning af några publicistiska uttalanden för ögonblicket — det är härvidlag historiska fakta som skola tala. Tror förf. till P. T:s artikel För Dagen att Amerikas, d. v. s. den stora unionens kulturmission icke kan bestå profvet inför en europeiskt-politisk domstol? Detta kan måhända verkligen vara fallet i ett visst hänseende, ty i det Europa som verkligen kunde kallas det gamla dömmes och fördömmes efter andra premisser än den basis är på hvilken det unga lifvet i Amerika utvecklat sig. Dock börjar äfven hitom oceanen -en friare verldsåskådning småningom att få praktisk giltighet. I teorien har hon länge förut) örefunnits. Vi tro också nästan att det ligger : TN a Sr j b