Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 2

STOCEHOLM den 18 Juni. Ur ett bref från Paris af den 9 d:s meddela vi följande: Ville vi nämna sakerna vid deras rätta namn, så skulle de tal, som kejsaren vid mottagningen i Rouen vexlade med erkebiskopen derstädes, i hvilken mindre korrumPad tid som helst anses för en skandal. ikasom sin embetsbroder Dupanloup är äfven erkebiskop de Bonhechose väpnad och edsvuren mot kejsardömet. Dessa herrar dagtinga alltid och binda sig aldrig. Mentana är icke någon tillräcklig borgen för dem. Å andra sidan vet hvar och en, att kejsaren är blott och bart politikus, otrogen, kanske vidskeplig, men en dålig kristen. Hvad kan väl nu vara karakterslösare än denna politiska komedi, der den ena aktören lägger en hycklad fromhet i dagen och med salvelse lofvar att aldrig vilja skilja kärleken till Gud från kärleken till fäderneslandet, under det att den andre utfäster sig att uppfostra de kommande generationerna i tro på deras fäder och kärlek till deras land — naturligtvis utan att tillägga, på hvad sätt han ämnar bibringa dem denna kärlek. Huru länge skola folken åskåda sådana representationer och låta lura sig af dem?... Öch när skall ändtligen kyrkans skilsmessa från staten fritaga den verkställande maktens chef från den ojmakliga skyldigheten att i ärevördiga basilikor hemta ett ganska tvetydigt rökverk? Lagstiftande kåren har i denna vecka gifvit det sällsynta exemplet att enhälligt antaga två lagar, af hvilka den ena inrättar två försäkvingsanstalter, den andra nedsätter telegraftaxan. Om den förra lagen fälla försäkringsbolagen — således visserligen en intresserad källa — det omdömet, att den förs säkringskassa, som i statens namn och under dess garanti skall sluta försäkringar på lif till ett belopp af 3000 frånes, åtminstone under de förstå åren skall göra ganska få affärer; det är, påstå de, icke riktigt att försäkringsbolagen icke gerna öfvertaga så små försäkringar, utan sådana begäras icke, Vår arbetsklass i städerna och på landet är ännu för okunnig för att esa en riktig insigt om lifförsäkringens nytta; icke tn gång om nyttan af brandförsäkting kan man ötvertyga dem. Hvad beträffar den andra af dessa statsförsäkringskassor, den nemligen som försäkrar skadeersättning för olyckshändelser vid förrättandet af landtbrukseller industriella arbeten, så mena dessa sakkunnige, att denna kassa skall finna mycket stort tillopp, men göra ganska dåliga affärer, emedan mycket bedrägeri förekommer vid detta slags försäkringar, hvilket staten icke skall kunna förhindra. Jag vill icke tillåta mig någon kritik öfver dessa åsigter; skulle jag ha att undersöka frågan, så skulle jag först taga i skärskådande, om denna statsförsäkring icke är en återgång till socialismens. system uppifrån. Med denna lag, som man inlemnat 1 slutet af en sessionsperiod före de allmänna valen, har regeringen försatt oppositionen i alternativet att antingen förneka, om icke sina grundsatser, åtminstone ett skenbart förverkligande af dem, eller rösta med regeringen. Hon har, och i vår tanke med rätta, valt det senare, En mycket vigtig diskussion, men som till följd af våra representanters synbara förslappning icke förts omfattande, var den om afslutande af en ny öfverenskommelse mellan staten och vestbanbolaget. Vid detta tillfälle borde man ha underkastat hela det från början af staten i jernvägssaker följda systemet en grurdlig granskning. Såsom man vet, befinna sig alla franska jernbanor i sex mäktiga bolags ego, hvilka driftmonopolet är tillförsäkradt för ännu omkring hundra år: de äro Orleans-, Lyon-Mediterranee-, vestra, östra, norra och södra bolagen. Jag vill, hvad systemet angår, endast fästa uppmärksamheten på följande: 1) För att stegra aktiedividenderna och gynna agiotaget med dessa aktier har man så mycket som möjligt reducerat alla dessa bolags aktiekapital och naturligtvis måst anskaffa en så mycket större del af det inalles erforderliga kapitalet på lånevä Kapitalet i obligationer öfverstiger följaktligen mycket aktiekapitalet, och innehafvarne af dessa obligationer ha i sjelfva verket blifvit aktieegare, blott med den skilnaden, att de, i stället för att ha del i företagets vinst och förlust, erhålla en fast ränta och att obligationerna småningom amorteras. Denna djerfva manöver — förmedelst hvilken en gång efter obligationernas amortering alla jernbanor i landet komma att tillhöra ett litet antal aktieegare — börjades för omkring 15 år sedan i allmänhetens åsyn, utan att hon, tack vare regeringens hemliga förstånd med bolagen, ens märkt det. Den enda hjelp, som regeringen beviljat, var den ofullkomliga garanti, hon i statens namn åtog sig i afseende på obligationsinnehafvarne. 2) Till följd af de, i jernvägsbolagens alla förvaltningsråd mycket starkt representerade stora industriidkarnes makt och notoriska koalition ha jernbanstaxorna öfverallt blifvit så beräknade, att de små förtryckas och de stora gynnas. 3) Den konkurrens, som kanalsjöfarten genom billigare pris skulle kunnat göra jernbanorna, har blifvit förlamad eller förqväfd genom regeringens svaghet eller missgrepp. 3) Jernbanpersonalen, hvilken tillsammans vid de sex stora bolagen väl uppgår till 100,000 personer, är ytterst uselt aflönad; endast de