Aftonbladet – 17 juni 1868, sida 3

Som ni vill, sade Stephen, men inte e sou får ni förrän ni talar ur skägget. Hva er husbonde heter, veta vi redan; säg ossn hvad han haft för afsigter? Min husbonde? utropade den skepps brutne. Nej, så illa är det ändå inte, Gu ske lof! Han har bara legt mig som väg visare till lands och vatten, som god ryttare god sjöman, samt ett slags stadsbud ot homme daffaires åt alla håll. Jag känne till litet af hvarje och vet reda på alla kuste och alla vägar i hela Frankrike. Jag var Etretat för tre dagar sedan, då denne bo hyrde mig för dag och gaf mig stora löfte och granna ord, och det var det som gjord att jag följde honom, fast Gud skall vet: att jag inte hade någon aktning för honom Hvad det anbelangar med hans utfärd hit så nog kan jag tala om hur det kom sig om jag vill, för si, jag tjenade på Casin och der hörde jag hela passachan. Di talad der en qväll så mycke om en underlig fröken som skulle va så rik och så mäkta grann men som aldrig ville gifta sig. Det der ste; honom åt hufvudet, kan tänka, och antinge det nu var sannt eller inte, så sa han at han kände henne så bra som både en oci ann, och att hon hade honom faseligt kär Men då sa di allihop att han bara skröt och då höll han vad att han skulle visa på att det var sannt, och det inom åtta da ändå. Han tänkte visst att han skulle få gift: sig mena, för han har kastat ut så mycke pengar, så di började tryta fören. Han li tade, kantänka, på att han var så gran och kunde prata så galant, och stursker ä han. Och så kom vi då hit, som ni vet och fick syn på den der fröken, som ä fase. ligt grann, hon me; men inte hade har settna förr, det vill jag då sjunka ner ijorden på. Men då han såg att folket här va svårt att komma åt, för diva så misstrogna så förde han mej till ett annat ställe på kusten och frågade likt och olikt. Och sen år hyrde han det: der usla ,baktråget föl Pilgt nog, eftersum han inte villo ha its . wi