Aftonbladet – 11 juni 1868, sida 3

dessa odlas, desto mer utsättas de för sådana sjukdomar, hvilka, förr okända, under de senare 15 å 20 åren utbredt sig och ådragit landtmannen så stora förluster, att potatesodlingen just derför måst inskrä Sockerbetorna angripas deremot icke af nagra ukdomar, äfven om denna växt odlas i den rdigaste jordmån. Under det att sålunda rsigtigheten bjuder att för odlingen af potäter mindre bördig jord väljes, så befarar man ingen förlust utan förvissar sig om högrc afkastning ju bördigare den jord göres, hvara sockerbetor skola odlas, och ju högre växtkraft hvari denna jord försättes, ju bättre den skötes, desto rikare grödor fås å den framgent. Det är också just derför son; sockerbetsodlingen, öfverallt der den blifvit införd, bar utvidgats och i samma mån hastigt höjt jordbruket. Den är äfven derför välsignelsebringande, att den särdeles vä lämpar sig för mindre jordbruk och gifve: sysselsättning åt mindre arbetsföra personer. Antager man att å ett tunnland jord i vanliga år skördas 50 tunnor potäter, som på hösten betalas med 3 rdr pr tunna, så är bruttoinkomsten derför 150 rdr. Afdrage: härifrån utsädet, som vanligen på vären står högre i pris, och beräknas det förra pr tunnland till 6 tunnor å 4 rdr pr tunna, så gör behållningen 126 rdr. En god medelskörd at sockerbetor lemnar pr tunnland 250 centner — och skörden kan blifva större ju bördigare jordmån -— om betorna betalas med 80 öre pr centner, så blir bruttomkomsten 200 rdr, hvarifrån kostnaden för utsädesfröet, omkring 10 rdr, bör afdragas; behållningen blir då 190 rdr. Sannt är att betorna fordra dyrare gödning och skötsel än potäterna, men denna kostnad ersättes af den säkrare skörden, och betorna lemna derjemte i den frodiga bladmassan ett godt grönfoder, hvartill slutligen kommer att väl skötta sockerbetor äro en räfflig förfrukt för alla andra landtbruksväxter. Enligt vunnen erfarenhet, erhålles af 1 centner sockerbetor 2!!2 å 3 kannor 50 proc. bränvin. Således, då skörden beräknas till 250 centner pr tunnland, 625 å 750 kannor pr tunnland. Beräknar man att potäterna lemna 10 kannor bränvin pr, tunna (hvilken afkastning dock ganska fa bränvinstillverkare torde erhälla) och att 50 tunnor skördas pr tunnland, så produceras af potatesskörden på samma areal 500 kannor. Men härtill kommer att bränvinstillverkningen af sockerbetor är vida enklare än af spanmål och potäter. l Rörande förstnämnda tillverkning har hr Smith i det förutnämnda cirkuläret meddelat åtskilliga upplysningar jemte en planritning å ett sockerbetsbränneri, hvilken hr S. erhållit af mr Champonnois, hvars metod tillvunnit sig stort förtroende i Frankrike. Den är särdeles enkel. Vi skola i korthet antyda densamma. Sedan sockerbetorna väl tvättats i en för detta ändamål konstruerad maskin, sönderskäras de, likaledes på en maskin, i tonna skifvor af en linies tjocklek vid pass. Derefter läggas de i kar, der sockerhalten utdrages medelst den från bränvinsapparaten dit ledda varma dranken, till hvilken sättes ett visst qvantum utspädd svafvelsyra. Den flytande delen — sockerbetssaften — pumpas derefter direkte i jäskaren. Jäsningen åstadkommes första gång medelst tillsats af bierjäst; men sedan qvartemnas i hvarje utjäst kar vid pass en fjerdedel, hvarmed den ditförda nya sockersaften snart bringas i jäsning, hvilken efter 24 timmar är fullbordad, då sjelfva bränvingspröceduren företages. I Frankrike äro brännerierna i oafbruten gång tilldess råämnet är konsumeradt. Den enkla proceduren medför den stora fördelen, att vid ett bränneri med 8600 kannor daglig afverkning, erfordras endast 4 å 5 man, då vid ett lika stort bränneri här, vid hvilket afverkas säd och potäter, fordras åtminstone 12 å 15 man: Det bränvin, som erhålles efter sockerbetor, tarfvar endast vanlig kolrening för att blifva fritt från bismak. Affallet — den urlakade betmassan — är ett ganska närande födoämne, som i Frankrike betalas med samma pris som sockertorna, kan förvaras i högar eller gropar, betäckta med jord, i flera månader, derunder det antager en lindrig syrlighet. Det är påtagligt att den ifrågavarande betmassan kan förvaras vida längre i vårt kalla klimat. För kreaturens utfodring under den långa tid af året, som de kos oss hållas på stall, är nyss anförda omständighet af stort värde. Vi tillägga, att sockerbetsaffallet såsom kreatursroder eger större värde än dranken efter säd och potäter. Men skall då bränvinstillverkningen af sistnämnda råämnen blifva undanträngd af den nya af lafvar och af sockerbetor? — torde man fråga. Ingen torde tilltro sig att derpå afgifva ett bestämdt svar. För vär del tro vi att af alla förutnämnda råämnen kommer bränvin att tillverkas framgent. Men tvenne omständigheter anse vi vara otvifvelaktiga: — den ena att bränvinstillverkningen af spanmål och potates, om den skall förmå att uthärda konkurrensen, numera måste bedrifvas med större omsorg, d. v. s. mera vetenskapligt och således af mera kunniga brännmästare än nu i allmänhet är fallet, hvarigenom af samma gvantum råvaror ett större utbyte skall erhållas och således produktionskostnaden nedsättas; och den andra, att bränvinstillverkningen kommer att blifva vida större, antaga karakteren af fabrikstillverkning, icke blott afsedd för konsumtionsbehofvets fyllande inom landet, utan för export i stor skala. Vi tro att bränvinstillverkningen för sistnämnde ändamål skall åstadkommas här och bör blifva lönande, om i betraktande tages att arbetslönerna här under senhösten och vintern äro låga, att likaledes brännmaterialet (ved och torf). kan erhållas till billigt pris, och slutligen att de ypperligaste kärl af jernplåt för RR NE TA KL INET te AE FRE FARE RANA