Aftonbladet – 11 juni 1868, sida 2

TREDJE DELEN. För att med ens tillvinna mig mademoiselle Merquems synnerliga uppmärksamhet och högaktning, hade jag nu företagit mig t värf, som en annan qvinna skulle ansett ör en galenskap. Så dömde emellertid icke hon. Jag hade med hänryckning egnat mitt lif åt en allvarlig pligt och jag märkte att min kärlek till mademoiselle Merquem var så stark den kunde blifva; ty jag kände hvarken bäfvan eller ånger äfver mitt hastiga beslut. Tvärtom fann jag mig följande dagen ännu mera lifvad derför och säker på mig sjelf. Celie var godheten och hedern personifierad; hon kunde också endast ingifva mig det som var rätt och godt. Jag svor äfven inom mig sjelf, att mitt första spioneri skulle bli mitt sista, och att jag aldrig mera skulle tvifla på dens renhet och öppenhjertighet, åt hvilken jag ville helga min tillvaro. Om jag ej vait tvungen att i min tur m bjuda Stbphen på middag, hade jag aldrig