Aftonbladet – 9 juni 1868, sida 3

märkvärdigt väl bibehållet till sitt inre. Jag såg den stora salen, der mr Bellac, biträde af Celie, höll sina fysikaliska föredrag för bönderna. Här funnos alla möjliga attiraljer och jag kunde föreställa mig huruledes borgfröken och hennes hexmästare nedkallade askan, då de voro inneslutna i detta hemlighetsfulla laboratorium. Den lärdes arbetsrum var öppet, liksom alla de andra. Det syntes att ingen vakt behöfdes. Jag gick derefter få måfå igenom parken. Det var icke möj igt att fara vilse der; alla gångar förde direkte ned till terasserna, hvarpå den nya slottsbyggnaden stod; men mellan sandstenstopparne funnos fantastiska hålor, och för att styra dem lyckligt förbi, måste man antingen se mycket väl eller känna till dem förut. Det fanns dessutom inga hemliga tillhåll här mer än annorstädes. Jag hade således förgäfves drömt om mystiska grottor och underliga undangömda buskager — inenting sådant fanns. Stället tycktes väl 1 och för sig sjelf ofantligt väl lämpa sig för dylikt, ty dessa tvära klippafsatser, dessa naturliga bråddjup, beslöjade af en mörk och lummig grönska, erbjödo verkligen tillflyktsorter som man tyckte ogeromträngliga, men öfverallt krökte sig kring de stora fördjupningarne väl sandade gångstigar med sina kanter af vilda blommor, och i de af hundrofva och andra slingerväxter prydda djupa grottorna syntes öfverallt på den sandade marken otaliga spår: efter menniskofötter; parken var hela byns promenadplats. En sak förvånade mig särdeles: skönheten hos de flantor som växte öfverallt och hvilka syntes lika orörda sem den vilda florans barn på de otillgängligaste eller mest okända ställen. Hände det då aldrig här att en plamp fot krossade en blomsterlök, att en arnhand ryckte af en bladgren, en handfull