Aftonbladet – 9 juni 1868, sida 3

danska folket utrunnit, är det äfven den flo hvari dess bäck skall flyta ut, för att trygt och jemnt gå fram genom tiderna. Vi sko älska Danmark som sonen sin moder oc mannen sin hustru, men vi få aldrig glömm våra bröder, som äro oss lika i börd och ut veckling, och hvilkas hjertan slå oss till mö tes. Blott genom en sammanslutning med der kunna vi vinna trygghet utåt samt en krafti andlig utveckling, och derigenom skall Dan mark blifva större. Ett lefve för det trefal diga Norden! I Odense firades dagen förnämligast med af täckandet af den staty af Fredrik VII sor blifvit upprest på platsen framför Knutskyr kan. Statyn, ett af Bissens senaste arbeten föreställer konungen öfverlemnande grundla gen till danska folket. I Birkerod i Norra Sjelland högtidlighöll dagen med en folkfest, der tal höllos, blanc andra af kanslirådet Reinhardt (för Danmark) löjtnant Kofod (för grundlagen samt för nordens tre folk), husmannen Hans Christianser (för slesvigarne). Det gjorde, säger Dagbladet ett särdeles starkt intryck på åhörarne, då talaren till slut, sjelf upprörd, med lefvande färger skildrade hvad han sett och pröfvat af slesvigsk trofasthet och broderskärlek, då han som simpel soldat legat på ett flensborgskt sjukhus, och de hurrarop som åtföljde hans lefve! tycktes aldrig vilja taga slut. Till skålen för Danmark afsjöngs följande nya sång af Hostrup: Var selv Dig for haard den haarde Skole? Blev da, Gamle, endelig Du tret? Fire Gange Bögen skifted Kjole, Din dog berer end den samme Plet. Har Du glemt, hvem Du skal frie og hevn2? Eller har Du selv Dig dömt som Vrag? Nei, Du samler Kraft til end et Stevne, Sliber Veerget til det sidste Slag. Ja, vi troe, Du drager Dig tilbage Til din Rede dybt i Folkets Bryst, Gjemmer der din Harme 08 din Klage, Veekker der en Sang om Kampens Lyst, Samler allt det Malm, som der Du eier, Smeder det til Brynie og til Sverd, Aabner atter Guldets gamle Leier, Henter Smykker til din Dronningfrerd. Dine Skjalde tabte nesten Munden, Al din Rigdom tog den stride Elv, Men vi troe, det rörer sig i Bunden, At det skyder op fra Roden selv, Troe, der drages Suk, som Sang skal blive; Troe, der tendes Dag, som snart vil-grye, Troe, der voxer Drenge, som skal skrive Nordens Heltesaga om paany. Og det Haab, det kan vi ikke slippe, Det er födt i Vinterbattens Nöd, Det er bygt paa Folkeligheds Kli Det er blevet stort i Friheds 5 k Hele Folket med og vakt af Dösen, Hver en Haand i Brug og löst hver Fod, bönder Mand frelst — det er vort Lösen, Dermed gaae vi Kampens Dag imod. e,