Aftonbladet – 9 juni 1868, sida 3

PURI IUTLUVIR MÅ SeUUESER: DANMHARK Grundlagsdagen, den 5 Juni, har i Kjöbenhavn, Odense och på nanga : rdra ställer i landet festligt firats den började festligheterna rp: ed koral musik från kyrktornen, och frampå förniddagen tågade nusik r. med fanor fenmtö sig, genom gate sas hus äfven många voro prydda im va festen böns på den östra si nitageslätten och bestod i ett G fran slätten vid Klampenborg upp ti stplatsen, der en talarstol var upprest. hn deromkring samlade folkmassan uppgick 2.å 15.000 personer. Omkring kl. half 6 öppnade borgmästaren etatsrådet Larsen festeu och vw först ordet åt overretssagförer V. Rode, som föreslög skålen för konungen. Derefter afsjöngs föl jande sång till fäderneslandet af Carl Andersen: O Danmark, rank og fager Du straaler som en Brud, Saa tung dog Skyggen drager Henover Panden prud; En Vaar, som denne, fletted Ei tidt din Krones Krands — Ak, Hjertets Vee den letted Dog ei med al sin Glands.: Did gaae fra blanke Sunde Jo dine Tankers Kreds, Hvor tappre Sönner blunde, Og mange Grave sees; Hvor Levende maae laenges Fast efter Dödens Land; Hvor Danskens Maal fortreenges, Håns Flag ei vaie kan! O Danmark, om ei tröster Dig al din Fluglesang, Saa lyt til disse Röster, Der trindt faae Sammenklang : Vi vil vor Villie herde Og öve kjekt vor Arm, Og tro skal Dig omgjserde En Vold af Barm ved Barm! Om Gud vil Lykke give, Naar Timen er dertil, Da kaldes vel tillive, Hvad helst dit Hjerte vil: Gjenvundne Börn Du huser Glad i din Moderfavn, Og ZErens Vinge suser Foran din gyldne Stavn! O Danmark, löft din Pande Foruden Frygt og Blu, Er end blandt Jordens Lande Din Plads kun ringe nu! For os er Du den Störste: Vor Vugge og vor Grav! — Det Sidste som det Förste Ombruse skal dit Hav! Artillerikaptenen Bahnson talade derefter för Danmark och folkethingsmannen kapten J. OC. Tuxen för grundlagen. Sedan till slut ett lefve, beledsagadt af kraftiga hurrarop, blifvit höjdt för Carr Ploug, framträdde denne och yttrade några ord. Uttrycket i Carl Andersens sång: Danemark är det största för oss, vore ej, sade talaren, fullt riktigt. Det är det bästa, som vi ej kunna förlora utan att vårt hjerta måste brista. Men det är sjelf blott en del af ett större helt, nemligen Norden. Fästa vi blicken på Danmark allena, då blifva våra tankar lätt å som landet sjelf. Vi böra se på det re; derigenom: blifva vi bättre och dugigare danskar. Vi kunna väl endast göra itet till nordens förening, men vi få aldrig örlora detta mål ur sigte. Liksom det genensamma norden är den källa. hvarifrån det