Aftonbladet – 8 juni 1868, sida 3

er således inte; ni kan säga om hennes utseende allt hvad ni behagar. Jag skulle tro att en målare har rättighet dertill. Det förstås; ingenting är så litet profant som en målares blick. MSåledes: denna dam är en toka, och när jag sagt detta enda ord, har jag dermed skrifvit hela hennes meritförteckning. Det finns för resten i hela verlden inga som duga till. någonting mer än tokorna. Så tror jag med. Men i hvad fall har hon synts er en toka? : Deri att hon lefver efter sin egen smak och roar sig efter sitt eget tycke. Det der är vishet -— följaktligen excentricitet. Ni har väl hört att hon beger sig till sjös hvarenda dag. Der nere ser ni hennes båt, den hon alltid kommenderar och styr sjelf, åtföljd af fader Guill-ume och hela raden gudsöner. Hon tillber hafvet, det är en vacker sida. Men hon älskar faran, och det tycker jag icke mycket om hos en qvinna, emedan jag vet att då qvinnorna företaga sig något, blir det sällan bara till hälften. Tappra, blifva de lätt öfverdådiga, till och med ursinnigt djerfva, och beskylla för feghet den mest behjertade man, blott han vågar iakttåga nödig försigtighet. Jag säger icke detta med afseende på er fröken, ty jag har ännu icke sett henne begå några stora oförsigtigheter. Hvad jag vet är att hon, för att tillfredsställa sin smak för sjömanslifvet, kläder sig som sjöman. Som nu saken är sådan en sång, så har hon rätt. Men jag skall säga er hvarför jag tror att hon ej är vacker som vinna: helt enkelt derför, att hon är det alltför mycket som gosse. Hon har en förtjusande och särdeles lämplig kostym. En: kort, åtsittande blus med läderbälte, en randig bomullsskjorta och stora ylledamasker. Det der är passande och har dessutom en