Aftonbladet – 6 juni 1868, sida 3

praktiska verksamheten, som äro manlig dristiga och qvinligt milda, reformatoriske och konservativa, lilskraftiga och försakande på en gång, som derföre vanligtvis, hvar oc en i sin riktning, utföra ett försoningens vär och framställa nya, upphöjda typer för dei andliga lifvet. Till detta slags naturer hö! Fredrika Bremer. Hon förenar hos sig och försonar med hvarandra flera qvinliga och manliga egenskaper. Hon har konsiderationslöst brutit den qvinliga konservatismen och manliga fördomsfullheten i mera än en riktning I värt land; och hon har dervid städse bevarat kärlekens, fromhetens, mildhetens anda. Hon uppsöker med ifver mannens stora synvidder i forskning, i politik, i social utveckling; hon egnar på samma gång sin kärlek åt hemmets undangömda, lilla verld, som ingen tecknat älskvärdare än hon, hon är personligt verksam att hjelpa, trösta, uppätthalla, såsom en äkta -qvinna.--Hon-är-en liten, späd, bräcklig varelse, och hon lefver ensam på långa, vidsträckta resor, för hvilka mången man skulle ryggat tillbaka. Hon skar hvarje lefvande varelse, sådan den nu en gång är, med qvinlig ömhet; hon kämpar modigt som en man med öppet visir, för menniskofrihetens, för andens utveckling i alla riktningar. Fredrika Bremer är en af tidens mest utpräglade demokrater, oaktadt hennes skrifter och personlighet måhända icke iro fullt populära i alldaglig mening; hon eger utprägladt, hvad man kunde kalla karakterens snille, och derföre skall ock minnet af henne lefva och verka långt efter det de dåer, som hon omfattade, vunnit fullständig klarhet och seger. En egen omständighet förtjenar omnämnas. Fredrika Bremer hyste enliten vidskepelse, eller vad man vill kalla det. Hon hade natten not den 23 Mars 1847 en dröm, i hvilken en f hennes aflidna vänner sade henne att hon kulle uppnå en ålder afsextiosex och halftredjelels år. Hon trodde sedermera fullt och fast vå sanningsenligheten af denna drömspådom, won trodde derpå ännu då hon angreps af in dödssjukdom. Hon var född den 17 Auusti 1801 och dog den 31 December 1865, Itså omkring två år före den spådda tiden. Tade hon icke trott på drömmen, skulle hon nåhända förr, än som skedde, tillkallat läare och kanske blifvit botad. Huru som helst, så hade hon fyllt sitt värf å jorden och fick, efter lifvets låvga, sköna esa, inslumra på samma ställe der hennes arndom och ungdom förflutit, der naturens errlighet tidigt omgaf henne, der de höga rörka slottssalarne, med sina allvarliga, ädla innen från Sverges storhetstid, mäktigt taide till hennes inbillning, der den stränge, ystre fadren och den skönhetsälskande moren, trots sina fel, med rik gifmildhet sådde ildningens frön i hennes själ. . Finland, der ennes första vagga stod, på Tuorla egenom, och som hon ämnade besöka under de sta ären af sitt lif, återsåg den mångbereta icke. Hennes hjerta valfärdade dock fta till de tusen sjöarnes land, der sång och ohet bevarat ursprungsorden; och hennes nde, hennes verk för ljus, frihet och bild-! ing tillhör i lika mån de båda brödrafolken Bottniska vikens stränder.