Aftonbladet – 5 juni 1868, sida 2

l . l Såsom man finner af längre ned efter det !t ficiella bladet införda meddelanden blef inisterkrisen verkligen i gårdagens konseljs lländabragt, hufvudsakligen på det sätt som: i går antydde, blott med en förändring m kom deraf, att det till slut lyckats att! fvertala presidenten Adlercreutz att öfver-: ga civilministersportföljen. l et mest egendomliga vid hela detta ar-: ungement är att frih. af Ugglas, hvilken ! ände sig mest stött öfver riksdagens vote-j ngar 1 några anslagsfrågor och som utgjorde l älen i afskedsansökningsmanövern, stannar var såsom finansminister, i det han och rigsministern, statsrådet Abelin, inkommit IK. M:t med skriftliga anmälanden, hvari senom deras förut inlemnade ansökningar : m afsked förfallit. Deremot har den minii ter, som mest gått handihand med riksdaen och hvilken densamma visat det största örtroende, nemligen sjöministern, grefve v.l Platen, afträdt ur konseljen. De nya konseljledamöterna synas icke omma att i någon väsentlig mån modifiera ninisterens politiska karakter. Grefve Wachtmeister är känd såsom en f våra kunnigaste och skickligaste diplomaer, hvilket han isynnerhet hade tillfälle att dagalägga, då han förra gången var miniter i Kjöbenhavn. Vitro ocksä att han såsom iplomat hörer till en nyare skola än grefve Manderström och att han mera än denne an lösgöra sig från fördomar och antipatier amt mera intresserar sig för sakförhållanlen än för det formalistiska virtuoseriet. 3eklagligtvis lärer han ha en klen helsa; nen för ögonblicket åtminstone torde hans rbetskrafter icke komma att sättas på alltör hårda prof. Statsrådet Adlercreutz, som innan han letta år förflyttades till presidentstolen i sötha hofrätt, sju års tid varit ledamot af vögsta domstolen, anses såsom en skicklig urist; men han har aldrig haft tillfälle att örvärfva insigter och erfarenhet på det adninistrativa området. Det enda administraiva bestyr, han haft, är af privat natur, let nemligen att vara ledamot i styrelsen för Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Det är ara värdt, att det pietistiska inflytandet i conseljen genom statsrådet Adlercreutz inräde kommer att väsentligt förstärkas. Det nya konsultativa statsrådet hr Berg har icke blott stort anseende såsom praktisk urist; han är äfven en skarp dialektiker ch skicklig debattör och har såsom stadsullmäktig i hufvudstaden och i åtskilliga andra kommunala uppdrag ådagalagt en beydande förmåga samt lifligt intresse för allmänna angelägenheter. I åtskilliga lagstiftningsfrågor, öfver hvilka högsta domstolen haft att yttra sig, har han visat sig hylla en liberal uppfattning. Specielt erinra vi oss detta fall hans uttalande mot den bestämmelse i nya strafflagen, 16 kap. 3 , genom hvilken för en uti injuriemål tilltalad afskäres rättigheten att bevisa sanningen af sina yttranden. I rent politiska frågor torde hr Berg någt luta åt den byråkratiska uppattningen. När herr statsrådet Thulstrup först nträdde i konseljen, yttrade vi, att van var en obekant storhet. Han har cke sedan dess gjort sig mera känd; de .venne sistförflutna riksdagarne, under hvilka han haft tillfälle att från ministerbänken leltaga i förhandlingarne, ha icke medfört. någon närmare kännedom om hans statsnannaförmåga. Det vissa är, att statsrådet Thulstrup är alldeles främmande för sjövapnet och att det derföre är att befara, att inder det han är chef för sjöförsvarsdeparementet, inflytanden kunna komma att göra ig gällande, som afse att rubba eller i vissa all föra på afvägar den utveckling och orsanisation af vårt sjöförsvar, som så energiskt och följdriktigt börjat genomföras. Inom kretsar, som; i. allmänhet äro väl underrättade vill man veta, att grefve von Platens ställning inom konseljen på senare iden icke varit den behagligaste; måhända ar man tyckt honom vära för mycket libeal och rättfram, för litet byråkrat och alltör ifrig att städse gå representationens önskingar till mötes. Representationen hade länge påyrkat en eform i sjövapnet, med tillämpande af den syllne regeln, att ingenting skulle vara eller öras för syns skull, utan endast med afsende på gagnet. Stora skepp, som kunde prunka ;å kongl. salutdagar, men icke kunde bära, nnu mindre motstå nutidens artilleri, föllo aturligtvis dem i smaken, som älska militärx, men icke ha lust och förmåga att göra ig reda för, huru denna ståt skulle taga sig t i allvarets stund. Grefve von Platen blef le nya (sigternas målsman på riddarhuset; edan 1849 inträdde han i konseljen och ramlade ett fenomeripande reformförslag. Jetta mötte då å stort motstånd och redan 852 afträdde grefve von Platen, lemnande ältet åt de gamla åsigternas målsmän. Snart lerefter kom det orientaliska kriget och ådaalade de stora träskeppens vanmakt. Derfter blef man nödsakad att ännu en gång nkalla grefve v. Platen i konseljen, hvilket kedde år 1862. Tidens tand hade verkat erhän, att vi knappast kunde sägas ega ågon bjökrigsmateriel. Så kom det amerianska kriget och föranledde vår store landsan John Ericsson att från sin studerkamare med kraftig hand ingripa på sjökrigets mråde och der åstadkomma revolution. Vi ro att grefve v. Platen förr än någon annan uropeisk sjöminister uppfattade vigten af en märkvärdiga uppfinningen, och han var j sen att söka bereda Sverge gagn af denARD SET TITS EN STR rr STASIS mTYassa harmmlaokar raa ar icka jag ser dot.