Aftonbladet – 5 juni 1868, sida 2

Dessa barnlekar roa er icke, jag ser det. Bry er då icke heller om dem! Tag plats bland åskådarne. Ingenting förorsakar mig ledsnad, jag ber er, tro det, så tror ni sannt. Ingenting? Men allt, kanhända? Känner ni till spleen? Nej. Ni har kanske ej tid att lära känna den? Om så är, rekommenderar jag samma läkemedel åt er. Jag förstår: själsarvete? Hvilket studium anser ni bäst? Det, hvarmed man går till grunden. Och ni är säker på att man genom att egna sig åt studier undslipper de tider af leda, som genomgå en menniskas lif? Jag vet icke precist. Jag förmodar blott. Om ni icke vet det, så är det derföre, att ni icke vet hvad sådana lidanden vilja säga Måhända hemsökas icke hvardagsmenniskor af dem? Jag förstår! det är en företrädesrätt för upphöjda naturer, sådana som jag... min fröken, jag trodde sannerligen icke att ni var så satirisk. Jag försäkrar att om detta var satir, har ni smittat mig. Jag? Just ni! Jag söker förströ er och nisöker tvist med mig. Får jag således verkligen tro att ni det ringaste fäster afseende vid min ledsnad? Talar pi allvarsamt, då? Låtom oss antaga det, och försök icke att kringgå svaret. Det gör jag icke; men ni påstår ju att jag icke känner till ledspaden, således kan jag väl icke heller visa er något botemedel.n Ni kan åtminstone låta mig veta hur ni bevarat er från denna ohyggliga sjukdom? Jag har ej behöft bevara mig; kanske skulle jag i så fall di kunnat det. Jag har minsann Ingen vvanlig själsstyrka ovh öm