Aftonbladet – 4 juni 1868, sida 3

vd d ee a . Eh b irder Pariserlifvet pulserade i öfvermått a 0 I kraft, för att åter lika plötsligt försätta bland ett sällskap, hvilket man knappt skull tro kunna existera i detta glada och bekymn merslösa Paris, folk som umgås med perso. ner, hvilka aflidit för tusen år sedan. Det rum, i hvilket vi infördes, såg likvä ganska vanligt parisiskt ut. Det var en vä möblerad salong med causeuser och fauteuiler en salong som tusen andra i Paris, med er smakfullt monterad spisel med trymå och pendyl och kandelabrar på spiselkanten, några taflor på väggarna och alltsammans rikt . ekläreradt. Man kunde icke upptäcka några mystiska dekorationer, något som häntydde på spökscener och andebesvärjelser eller som på annat sätt var anlagdt pa att uppelda fantasien. De moderna trollkarlarne förstå att foga sig efter den nyare tidens förfinade smak. I detta rum var ett sällskap af några och tjugu personer församladt. Ingen af dem tycktes vara förtjent af någon ovanligare uppmärksamhet. Der voro gamla och unga . herrar, gamla och unga damer, som alla tycktes tillhöra de bildade klasserna och hvilka Jalla voro inbegripna i en liflig konversation. Jag var frestad att tro, det min ledsagerska tagit miste om sällskap och fört mig bland personer, som alldeles icke hade några umgängesvänner bland de aflidna. Då kom en elegant herre emot oss. Det var värden sjelf, Iden store profeten, enligt hvad jag snart fick J veta. Med den fulländade verldsmannens ljag otvifvelaktigt, skulle inna ännu större förbindliga maner bad han oss vara välkomna och göra oss besvär att sitta ned. Sjelf tog han plats i en fauteuil midt emot oss och gjorde sig genast underrättad om huru långt madame Donxadieu kommit i sina förbinde ser med andeverlden. Han unttrv -— sin förtjusning öfver att f —, -svste äfven med en af madame 7. göra Mp hoppades 1... sjOnhädiets vättinpor oci sejag rätt ofta skulle göra hans o9nE Äran aln närvard. Jag borde också föreöka, Om jag vore medjbiti, i hvilket fall tillfredsställslse ar det sällskap, jag nu för första gängen besökte. Hans fiender hade försökt förtala honom, ja störta honom i allmänna opinionen, men de öfverjordiska makter, med hvilka han helt intimt umgicks, skyddade ned och kommo hans fienders anslag på skam, A Jag lyssnade ited ett öra till pröfetens artigheter inot tiiadaihe Donnadieu, mig och sig sjelf, under det mitt andra öra icke kunde undgå att uppsnappa åtskilligt af det öfriga sällskapets konversation. s Nå, hur står det till med er tant? frågade en äldre herre och vände sig till en af de yngre i sällskapet. Jo, jag tackar, svarade den tillfrågade; hon dog för sex veckor sedan. Ah, hon är redan död, det visste jag icke. Nå, det var roligt. För öfrigt hoppas jag att hon mår bra?n Ja, jag tackar, mycket bra. Jag är hvarje torsdag tillsammans med henne hos madame Medard. Aro torsdagarna madame Medards mottagningsdagar? Jag trodde att det var mån: dagarne. oo Om måndagarna tar hon emot de lefvande, inen det är om torsdagarna, som de aflidna infinna sig hos henne; jemte några få af dem som hunnit tränga på djupet af vår vetenskap. Nå det fägnar mig att höra. Jag sätter stort värde på madame Medard och likale-: des på er salig tant, min herre, och om det är mig möjligt skall jag taga mig friheten och komma på nagon af madame Medards mottagningsdagar, helst om torsdagarna för att få träffa er tant och höra huru hon har det för närvarande. Hvad säger ni om att Sokrates satte hela mitt möblemang i rörelse häromdagen ? hördes en herre yttra till en dam, hvilken hade sin plats bredvid mig. Har ni någonsin förr haft något att göra med Sokrates? Visst icke! Jag kände honom nästan endast från skoltiden, då jag läste gamla historien. Nu kom han först och lät mitt skrifbord röra på sig, sedan flyttade han på soffor, stolar och alla andra möbler i våninsen. Han visade sig såsom en ganska skämtsam ande. Huru vet ni, att det var Sokrates? våsade jag anmärka, då berättaren vände sig ill mig för att finna ännu en åhörarinna. p Visade han sitt anlete för er? Fi done! Huru kan ni förutsätta något ådant? utropade spiritisten. Tror ni att i äro andeskådare? Nej, de tiderna äro längejan förbi. Det är just deruti spiritismen ar sitt andliga företräde, att vi alldeles cke hafva behof af att se de aflidna, utan örnimma dem på ett mycket högre och fulltändigare sätt. Jag har ett medium i mitt us, ett ungt fruntimmer, hon sitter just der jorta vid spiseln, och genom henne skref Sokrates, att det var han, som besökte nig blott för att förströ sig på en liten tund. Han förklarade sig vilja komma igen n annan gång för att lemna mig några uppe ysningar om det äktenskapliga lifvet i Athen r ä hans tid och om åtskilliga husliga för-s ållanden, hvilka, efter hvad han antydde,e kola på ett fullständigare sätt, än hvad f ittills skett, för oss framställa fru Xantipas verkliga karakter. Det ser ut, somld kulle Sokrates sjelf gräma sig öfver allt det!h örtal, hvarmed man under årtusen öfverho-n at Xantippas minne. Sokrates var onekli-J en en stor man, efter allt hvad man trors ig veta, men nog var han väl litet slarfvigk f sig och gick kanske ut ibland för attla rifva omkring på torgen och prata med an-a ra dagdrifvare, under det hustrun sattfi MO mMNRBMPME PM OJ PN OO mr AA kh mm AMA st Hmm EO ÄÅDDR Montroger var alltför sansad för att bli in-!b pirerad; han hade tvekat, han hade för all-!k