400 Du ungdom, som i dag dig gläder, ed eldad blick och vidgadt bröst! genom festens sorl förnim den röst, Som mäktigt ljuder ifrån dina fäder: Allt för ditt fosterland! För det din tankes kraft! För det ditt hjertas brand! Kör. Allt för vårt fosterland! För det vår tankes kraft! För det vårt hjertas brand! Solo. De lärde åldras och systemer brista: Gud ensam är det första och det sista, Han evigt lif och evig senning är; Hane örd ät kräftens ord, som all ting bär. var uppenbarelse af snillets låga, Hvart svar på aningens och tankens fråga: Hvad är det väl? En eldstod, som Han satt Att lysa oss igenom tidens natt. Kör. Du ljusets Fader! led oss Till sanningen och Dig. Välsignelsen är med oss På våra. fäders stig! Hur tidens stormar hvina, Står tryggt i Herrans vård Vårt höga Carolina, Vår sköna Lundagård! Aug. Södermans musik var särdeles vacker och utförandet oklanderligt. Jag begagnar tillfället att nämna att äfven Gnospelii musik till den i onsdags utförda kantaten var mycket förtjenstfull, samt att solopartierna deri på ett ypperligt sätt utfördes af skoladjunkten Lundborg. Derefter uppträdde prof. Ljunggren, icke såsom rektor, utan såsom föredragande i akademiska föreningen och tillkännagaf att föreningen till hedersledamöter invalt följande män: f. d. justitierådet Schmidt, justitierådet Naumann, professorerna Svedelius och Sahlin i Upsalag dr C. W. A. Strandberg, prof. Boklund, skalden och redaktören Carl Ploug i Kjöbenhavn, f. d. conrektorn i Jönköping J. M. Rosengren och rektorn OC. L. Wahlin. Detta på ett så festligt sätt gjorda tilikännagifvande torde i sjelfva verket med afseende på ett par eller tre af de ofvannämnda personerna. kunna anses såsom ett slags opinionsyttring derför att de blifvit förbigångna vid utdelandet af hedersdoktoraterna. Efter slutet af denna högtidlighet afbrändes på Tegnersplatsen framför akademiska föreningens palats ett storartadt fyrverkeri, tillverkadt af den berömde Gaötano Amici i Kjöbenhavn. Det öfverlemnades åt prins Oscar att antända detsamma från akademiska föreningshnsets altan, medelst en efter ett långt tåg löpande stubinraket (jag kallar den så, i brist på närmare kännedom om fyrverkeriets tekniska terminologi). Slutet af fyrverkeriet bildade en storartad tablå, i hvars midt sågs Carl XV:s namncehiffer, omgifvet af en strålkrans, på högra sidan universitetets vapen (ett lejon med tre kronor), till venster staden Lunds vapen (tre torn), alla tre dekorationerna uppburna af kolonner, som sinsemellan voro förenade genom stjernguirlander, samt på båda sidor inslutna af eldfontäner. Den oöfverskådliga folkmassan klappade händerna, hurrade och jublade. Derefter, d. v. s. nära midnatt, tog studentsexan för de främmande gästerna sin början. Talarnes namn äro redan pr telegraf meddelade. Jag bör endast göra den rättelsen, att prof. Z.. Topelius visserligen nämndes främst i den skal som docenten Svensson föreslog för de äldre gästerna från främmande universiteter, men att han icke höll något tal, emedan han då icke mera var tillstädes. Deremot uppträdde. efter general Hazelius prof. Bartsch från Rostock med en skål för den vänskapliga beröringen emellan Skandinavien och Tyskland. Ett par greifsI walderstudenter hade denna dag anländt och gingo omkring med sina mångfärgade band öfver bröstet och sina brokiga kalotter på hufvudet (hviläa de behålla på sig äfven inne), men de befunjö sig tydligen icke: riktigt i sitt esse, då då förmodligen hade väntat ett stort bierkonvent i den tyska stilen. Under denna fest utdelades följande verser: