Aftonbladet – 2 juni 1868, sida 2

STOCEHOLM den 2? Juni, Jabelfesternpa Lund. (Korresp. till Aftonbladet.) Lund den 30 Maj. l! Åter i hast några rader för att något fullständiggöra de telegrafiska meddelandena. Teologie och jurisdoktorspromotionerna l. egde rum i enlighet med de vidlyftiga, förut publicerade ceremonielernä, och med en ståt, som i längden blef något enformig. Det ständigt upprepade latinska formuläret måtte isynnerhet ha varit till föga uppbyggelse för det talrika qvinliga publicum, som nu liksom den föregående dagen var tillstädes. I denna enformighet skedde en tlversion genom framträdandet af prof. Nybleus, som anhöll, att erkebiskop Reuterdahl, som samma dag skulle afresa i sällskap med konungen, redan nu måtte få mottaga hederskransen såsom filosofie jubeldoktor, hvartill kansleren naturligtvis lemnade sitt bifall. Det väckte djup rörelse, när den gamle mannen trädde fram för att mottaga utmärkelsen. Han och kanske mången annan tänkte dervid på framfarna dagar, då han, en fattig värnlös gosse i grannstaden, endast hade deltagandet och välgörenheten att tacka för att han kunde erhålla någon uppfostran, hvarom han sjelf yttrat i en avtobiografi: Aninu visar mig nästan hvarje gata i Malmö ett eller flera hus, i hvilka jag antingen åtnjutit välgörenhet eller, sjelf ett barn, varit barnlärare. Det: var ej underligt, om hans öga tårades, då han nu stod der i den Lundska katedralens : högkor, såsom svenska kyrkans primas, krönt med dubbel lager, lyckönskad och helsad at en stor samling framstående och betydande män, deribland af konungen, som i stället för att såsom i fråga om de öfriga, göra en lätt bugande rörelse med hufvudet, reste sig upp och hjertligt tryckte hans hand. Af de 20 teologiedoktorerna voro 18 och af de 18 jurisdoktorerna 9 tillstädes. Sedan konungen kort efter dessa promotioner, kl. !j03 e. m. afrest, åtföljd af erkebiskopen och universitetskanslern grefve G. A. Sparre, gaf universitetet sin stora festmiddag för deputationerna, hedersdoktorerna m. fl. till ett antal af 150 personer, i akademiska föreningens stora solennitetssal. Då matsedlar icke äro af synnerligt intresse, annat än för dem som efter desamma skola bespisas, är i afseende på denna middag intet att tillägga, om icke att verser afsjöngos till konungens och prins Oscars ära, de förra författade af A. L., de senare af H. W., äfvensom en versifierad helsning till universitetets gäster af HIbk. Samma lokal, som utgör Lunds enda egentliga festivitetssal, undergick efter middagens slut en hastig förändring, i det den förvandlades till ett slags auditorium med en hög estrad i fonden. Akademiska föreningen hade nemligen till kl. 9 e. m. anordnat en fest, till hvilken den inbjudit universitetets gäster och ett stort antal damer. Denna sal gör med sin nya, helt nyss fulländade dekoration, ett storartadt intryck. På den med mörk jakaranda inlagda, rundt omkring salen löpande hufvudbjelke, som uppbär galleriet, ser man i buxbom inlagda namnen på en mängd af universitetets utmärktaste framfarna kanslerer, lärare och lärjungar. Man läser der bland andra namnen: Andr. Rydelius, Sv. Lagerbring, Esaias Tegner, C. A. Agardh, Joh. Henr. Thomander, Thomas Thorild, Bengt Lidner, Samuel Puffendorff, Carl Linn, Ölof Celsius m. fl. På väggarnes pilastrar ses de i vestindiskt valnötsträ inlagda vapensköldarne för universitetets särskilda nationer och sinnebilderna för de fyra fakulteterna. På fondväggen äro anbragta Carl X Gustafs och Carl XV:s krönta namnchiffer. Vid prins Oscars ankomst uppstämdes af den å estraden församlade studentsångkören Lindblads Ur svenska hjertans djup, hvarjemte följande verser utdelades: Dig Sverges Konung, dig vilja vi En jublande helsning sjunga, . Som skall ett lefvande uttryck bli Af kärleken hos de unga. Dig vilja vi ur våra hjertans grund Välkomna och hylla i samma stund. Du känner väl våra sinnens art, Vår vilja och håg och seder: Du vet, vi följa Dig åt, ehvart Du med ditt öga oss leder; Ty Du är ädel och Svensk och ung, Ja, Du är ungdomens egen Kung. Allt hvad vi älska: vår fosterjord, Dess minnen, stolta och rika; Vår dröm om enhet och kraft i Nord — Allt älskas af Dig tillika. Och tankens segrar och flitens rön, De finna hos Dig både skydd och lön. Thy vilja vi bedja Gud för Dig: Han gifve Dig lycka och ära! Han styrke Ditt mod, Han rödje Din stig, Han stödje Dig kronan att bära! — Och sist från ynglingahjertan går Ett tack, att ibland -oss här Du står. Hibk. Docenten Hallbäck besteg derefter tribunen och uttalade i ett ädelt, flärdfritt, med värma framfördt föredrag ungdomens känslor vid och uppfattning af dessa dagars fester. Han talade om ungdomskraftens bestämmelse. Det är ungdomen, sade han, och det friska ungdomssinnet, som med sin entusiasm för allt sannt och rätt utgöra den