Aftonbladet – 28 maj 1868, sida 3

commoditeter och är rätt väl indelt, men H. M:t vill intet skryta med sine vettenskaper. Många andra ställen i dessa. bref skulle kunna anföras till bevis på hvad Carl XII med. Tessin vid sin sida kunnat blifva för Sverges hufvudstad, om icke de ständiga krigen och en för tidig död lagt hinder i vägen derför. Men det skulle föra oss för långt ifrån Helgeandsholmen, ämnet för vår uppsats, och derifrån få vi icke och vilja vi icke aflägsna OSS. Skall den tidpunkt nu ändtligen nalkas, då Stockholms af naturen vackraste plats skall komma till heders så som den förtjenar? Skall man kunna se bort från förut fattade åsigter, glömma trångbröstade tvister och tysta småsinne och värma ljumhet, för att ändtligen en gång kunna komma till ett. för skönhetssinnet och nyttan lika tillfredsställande resultat i denna fråga? Vi hoppas det af hjertat! Sjelfva Carl XIIPs sandöken och träsk skall ju nu blifva en trädgård med sin gröna matta och sina mångskiftande blomstergrupper — hvarför skulle väl då längre den vackra Helgeandsholmen behöfva med vanprydnad och vanvård plikta för det oskyldiga blod som der en gång i den barska , medeltiden. göts af de segrare, som togo hämnd på ett oskyldigt barn? Sjelfva den unge Magnus Birgerssons skugga ropar till stadsfullmäktige dessa bevekande ord: ? Låten . blommor och träd växa KPP ur mitt oskyldiga blod! Låten icke längre halfmultnade ruckel och illaluktande stall tynga på mitt oskyldiga hufvud! (N. I. T.)