Aftonbladet – 28 maj 1868, sida 3

had .) senare, som var den utmanande parten, sköt fl först, men klickade, hvarpå generalen afsköt Ylsitt skott mot ett träd. Genom sekundanternas bemödanden hindrades en ytterligare skottvexling. ——— Helgeandsholmen. Frågan om Helgeandsholmens ordnande är en af dessa frågor som icke gerna kunna falla tl — och väl är det. Den begrafves visserligen litet emellanåt i likgiltighetens och slöhetens i I sega lerjord; med den sticker alltid uppigen, och oafvisligare för hvarje gång den återII kommer. ; 1 Som den nu åter synes stå på dagordnin, gen, vilja också: vi gerna draga vårt strå till iden gemensamma stacken, genom att i bild I I framställa den af naturen. så rikt gynnade I platsens nuvarande skräpiga utseende, så som ;det presenterar sig från den smala och trånga I kajen utanför Bondeska palatset. I Ingen främling torde väl någonsin hafva sett denna holmes nuvarande skick, utan att li djupet af sitt hjerta hafva utropat: Det skall: vara i Stockholm som en plats sådan Isom denna skall kunna få se ut på ett såI dant sätt. Och så är det! Ingen annan hufvudstad i verlden skulle så länge i sjelfva brännpunkIten af sin rörelse och sitt allt mera utvidgade storstadslif hafva tålt en sådan skamfläck i ruckelväg, då naturen gifvit så tydliga anvisningar på att något oförlikneligt skönt skulle kunna åstadkommas, Men vi äro så fattiga! — svarar man, och rycker på de skattdragande axlarne, eller låter ett glas punsch glida ned:genom den törstande strupen, medan man njuter sin sorgI fria tillvaro i Strömparterren,, den del af holmen som någorlunda motsvarar iden om hvad det hela skulle kunna blifva! Och i sanning, man har nog rätt! Vi stockholmsbor äro ett mäkta fattigt slägte! Viha inte råd att ordna Helgeandsholmen, lika litet som vi ha råd att höja vår vackra stad genom inrättandet af ett universitet! Hvar skulle vi då få tag ide många millioner, som sammanbindningsbanan kostar, eller hur skulle vi i så fall kunna få botten i Nybroviken? Och att leda Norrlands och bergslagernas handel rakt förbi vår näsa för att kasta den i famnen på Göteborg, eller att förstöra våra hamnar för att slutligen. göra Stockholm till en landi stället för en sjöstad — det är väl mycket angelägnare och nyttigare än att ordna en centralpunkt eller upprätta ett universitet... Paris, Wien, Berlin — ja nästan alla kontinentens stora städer kunna undvara sammanbindningsbanor — vi kunna det icke! Hos oss går det icke an att på en äångfärja flytta bantågen öfver från söder till norr — mälarpassagen skall förstöras, Gustaf TIT:s vackra Riddarholmsbro lemna rum för en den fulaste brobyggnad, tror jag, i kristenheten — tunnel skall sprängas under Södermalms backar, massor af tid -och penningar skola användas... men så kunna vi också skryta med att ega en sammanbindningsbana före de städer vi nyss nämnde. Och. under tiden får Helgeandsholmen stå der som ett afskräckande bevis på bristande... jag vill endast säga skönhetssinne hos dem som leda mälarstadens angelägenheter. Och när det så blir fråga om en ny brobyggnad öfver strömmen, så i stället för att låta den utgöra en fortsättning af Drottninggatans stora pulsåder med sitt, bisystem af. gator åt alla håll, och i sammanhang dermed få ett) ännu mera talande skäl till Helgeandsholmens ordnande, vill man, förlägga den nya bron emellan Tegelbacken och Riddarhusgränden — det vill säga, man: vill fördyra byggnaden, försämra utseendet och försvåra trafikens gång. Låt oss för ro skull se hvad andra tider och andra män tänkte om den: saken, ochl för att icke anklagas för att komma medl. män . utan. auktoritet, så kunna vi. ju till exempel vända oss till — konung Carl XIHl och Nicodemus Tessin: den som lät bygga och den som byggde Stockholms slott. Så skrifver t. ex. friherre Casten Feif till Tessin från Bender den 19 November 1712,1 sedan Tessin till konungen skickat desseinerne till den nya stallbyggnaden på Hel-: geandsholmen : — Hans M:t har ännu intet hindt läsa : igenom mer än beskrifningen af Stallet, jagl. har derved upsat några påminnelser, som här: hos följa, de skola passera för mina. Körkan! och Arsenalen äro makalöse, Gud gifve: oss snart en hederlig fred, at alt sådant kan! värkställas. Hans Maj:t skulle gierna see, ; at alt hvad som göres af Gotlands steen måtte i K 1 E j j 9 t. il vw kunna skee af marmor, hvarpå nog förråd finnes både på Gotland och annorstädes. — — Hans M:t har befalt mig, dock util! mitt namn at begiära, det Eders Ex: täcktes göra den anstalten at af Brunkeberg intet mera måtte blifva borttagit. . Hans M:t har: en serdeles dessein med: det berget :som skal sijra hela Staden och i synnerhet göra : en serdeles behaglighet till Eders Ex:s stora dessein. — — Vägen emellan Stallen öfver Helge-l: andsholmen til och från Staden synnes vara otienlig, helst emädan alla Stallen med dess tillbehör böra vara slutne uti et och intetl: åtskilde. — Den ena bryggan som går ifrån staden : kunde bijbehållas, att komma den vägen utur stallet, men den andra kunde borttagas. Att hafva commumcation emellan Staden och Normalm, kunde en bro löpa ifrån Drottningegatan ut med Rosenbad in på utfyllningen af Holmen, och sedan taga af och löpa vid; sidan af det i Ritningen projecterade nya Rid-: huset, in til den bron som löper från staden til Helgeandsholmen. Gatan som går från torget ut med strömen till Rosenbad, kan göras bredare, medan inga serdeles hus sådant hindra. Sedan detta. skrefs, och sedan den såkallade soldatkungen i samråd med sin .snilrike byggmästare uppgjorde dessa desseiner till Stockholms förskönande, hafva 156 år förflutit, och ännu har man försummat att låta Carls och Tessins älsklingstanke blifva en verklighet. Som eit ytterligare bevis på att Carl XII icke var endast den råe soldat, till hvilken man velat göra honom, torde ett annat utdrag ur ett föregående bref från och till samme man här förtjena en plats. Feif skrifver nemligen: i I Hans M:t är intet så osnäll i Architecturen, och om jag icke expres vore förbuden, så skulle jag ötfversända en desein vå et hus.