Aftonbladet – 27 maj 1868, sida 2

men då sysselsatte sig Julien i stället på det lifligaste med mademoiselle Merquem. Denna och Montroger tjenade således i allt sitt allvar och utan att veta det till en sorts tvistefrö och förlikningsämne emellan de båda unga, men snart gaf Ernestine tappt. Det uppstudsiga barnet besegrades af det envisa och lugna. Låg grunden härtill i en allvarligare känsla? Säkert är att min tant sväf vade mellan tro och tvifvel, förhoppning och nedslagenhet. Jag tog på mitt ansvar att förhindra hennes nerver att alltför lifligt blanda sig i affären och den omsorg jag använde för att lugna hennes ggr oc farhågor ökade den tillgifvenhet hon alltid hyst för mig. DN Under dessa bestyr hade jag föga tid att tänka på mig sjelf; jag gjorde också detta blott helt knapphändigt, användande hufvud och hjerta nästan uteslutande för familjens bästa. ERRIN ör SE hyste fruktan att för mycket inverl på både min familj och den unge mannens, såg sig mot sin vilja tvungen att mycket sysselsätta sig med denna äktenskapsalfär. Min tant ville aldrig att man skulle tala om annat, och vår granne, nödsakad att hjelpa mig att lugna henne, kom helt naturligt härigenom att sysselsätta sig med oss, synnerligast med nig, mera än hvad som annars varit fallet. Icke att vi voro oftare tillsammans än vantigt; Celie Merquem hade sina bestämda vanor, dem hon icke rubbade; men vi umgin208 mera förtroligt än förut de söndagsaftnar vi voro hos henno och den enda dag i veckan då hon besökte oss. Vi hade en lisen hemlighet tillsammans. Det var således helt naturligt. Detta förbållande inverkade på mig på olika sätt. Först kände jag för Celie en öppen uch vemotståndlig sympati, uten tillsats