Aftonbladet – 27 maj 1868, sida 2

gens tillåtelse, församlingarne sjelfva välja sina prester 0. s. v., innan vi ha bragt det derhän, att hela styrelsemaskineriet har gjorts så enkelt, skyndsamt arbetande och billigt, som det kan bli, när en sådan massa af regeringens befogenhet öfvergått till de mindre kretsarne i samhället eller till medborgarne sjelfva, derförinhati kunta vi icke tala om sjelfstyrelse, om vi också hade aldrig så fritt satta och kraftigt verkande rikslagar. Att på senare åren icke så litet blitvit gjordt för att afhjelpa förstnämnda olägenhet, d: v: s för utt utvidga Isynnerhet kommunalstyrelsernas och kommunalrådens makt och Pyk döt kan icke förnekas. Desto mindre hår blifvit gjördt för att afhjelpa den andfa störa olägenheten. . Det är mot denna som de försök ha varit riktade, hvilka nyligen blifvit gjorda både i Sverge och Danmark att förbereda en omskapning af administrationen eller, såsom vi kunna kalla det, land styrde. SSK ok z : 1 Sverse framställde vid den nyss slutade riksdagens början rådman Björck från Göteborg, representant i andra kammaren och en af riksdagens skickligaste och mest ansetlda medlprömar, ett WtlVEler förslag till administrationens ombildning. . Styrelsemaskineriet i Sverge är i många stycken ännu mera inveckladt och gammaldags än i Danmark. Ej blett bli likasom här en mängd frågor, som i sjelfva verket, ärö rättsfrågot; hvilka afipå hurivida det eller det företaget at enskild man eller kommun kränker annan mans eller kommuns rätt, fragor, som således borde afgöras genom rättegång, om parterna icke kunna förlikas — de bli behandlade och vanligen afgjorda af regeringsmyndigheterna såsom ett slags öfverordnade förlikningskomit ker; de skola således gå hela trappan upp och ned från den närmaste myndigheten upp till statsrådet och derifrån tillbaka. Men derjemte är denna väg till på köpet något längre i Sverge än här, i det att en stor del förvaltningsgrenat äro säriilade ähder vissa köllegier, 8 ) stentfald embe verk, sti åter äro lågda under vederbörande minister. Särskildt är penningangelägenheternas förvaltning delad mellan flera sådana myndigheter, hvardera bestående af flere personer, så att finansministern egentligen blott har att anvisa penningar till statens utgifter, men icke förfögar öfver hela ledningen af statens pen ningväsen. På samma sätt är landtoch sjöförsvarsväsendets styrelse delad mellan flere myndigheter, som till en del stå omedelbart under konungen, så att vederbörande minister icke kan bära ansvaret för angelägenheternas afgörande. Slutligen är der likasom här göromålens gång till följd af öfverflödigt skrifveri mycket vidlyftigare än den behöfde vara, följaktligen äro också flera menniskor, än som är nödigt, anställda i statens tjenst och utgifterna större, hvartill kommer, att i Sverge ännu likasom fordom hos oss bedrifves ett förskräckligt oskick med antagandet i embetsverken af unge män, som arbeta i åratal utan lön, för att få tillträde till aflönad anställning, d. v. s. staten slukar och förderfvoar en massa ungdomlig arbetskraft, som kunde ha varit bättre använd. —A anledning af Björcks förslag blef ett särskildt utskott tillsatt. I andra kammaren vår man mycket villig dertill, i första kammaren mötte saken temligen starkt motstånd, och då man gick in på att sända medlemmar till det föreslagna utskottet, insatte man deri bland andra två förklarade motståndare till reformen, grefve Henning Hamilton och. frih. C. G. Mörner. Utskottet kom också först mot riksdagens slut fram med sitt betänkande, som innehöll två förslag, ett pluralitetsförslag, som temligen nära anslöt sig till Björcks, och ett minoritetsförslag, som isynnerhet uteslöt från de påpekade reformerna en af de allravigtigaste, nemligen afskaffandet af de centrala embetsverken såsom mellanmyndigheter mellan ministeren och lokalmyndigheterna. Andra kammaren antog med 125 röster mot 18 pluralitetsförslaget, första kammaren utan omröstning minoritetsförslaget. Det återstod blott ett par dagar, så att man kunde tro, att saken var förlorad. Men utskottet skyndade att utarbeta ett bemedlingsförslag, hvari dock en häntydning om de centrala embetsverkens afskaffande var inflätad förutom bland annat en önskan, att alla rättssaker, som hittills afgjorts af lokalmyndigheterna,. måtte hänvisas till rättegång vid domstolar, en önskan, att en närmare förbindelse måtte åvägabringas mellan sjöoch landtförsvarets styrelser, samt en önskan, att styrelsen af statens fonder, egendomar och penninginstitutioner måtte bli gamlad i finansministerns hand. Detta tok NN igenom i båda I kamrarne. Det är likväl icke ett lagförslag) utan blott ett förslag till anhållan hos konungen att taga saken i öfvervägande, så att dermed är blott ett första steg taget. TI Danmark är en del af de olägenheter, som göra förargelse i Sverge, undanröjda; vi ha t. ex. verklig ministerstyrelse. Men desto mera känner man tryckningen af administrationens senfärdighet och dyrhet. Vi skola nästa gång tala om, huru det här gått med frågan om dess ombildning under sista riksdagssessionen. Det är åtskilligt att lära deraf, ehuru det icke är någonting glädjande.