Aftonbladet – 26 maj 1868, sida 2

andligt öfverlägsna det latinska spraket och en latinska. litteraturen. Men det är ett bestridligt faktum, att studiet af grekiskan Idrig varit blomstrande uti Frankrike; att i lla tider lärjungar och lärare varit fullkom igt okunniga i grekiskan, så när som på nåra mycket sällsynta undantag, och att till engäld afsmaken för detta studium har i åglöshet och slöhet försänkt ett stort antal ljest för utveckling mycket mottagliga inelligenser. Jag har sett och jag ser dagligen många lever, för hvilka skyldigheten att flere gåner i veckan göra arbeten, som utträka dem, edan för längesedan har gjort det till vana tt utföra dem utan omsorg och uppmärkamhet. Jag talar här icke om de enfaldige och lumhufvudena, af hvilka det alltid kan finas några i alla skolor; men gif akt på denia massa ursprungligen intelligenta elever, om släpa sig från klass till klass och från ning till öfning, utan att vara i stånd att sta sig vid att intressera sig för någontifg och som, då de utgå från läroverket, till törre delen äro oförmögne att hängifva sig it något allvarligt och jemnt arbete. Vet lu, hvilken sjukdom de ha, de der? De lida vt en klassisk atrofi i uppmärksamhetsförnågan. Genom att ha velat till principen ch i allmänhet för tidigt hålla dem. fast-4 spikade öfver tråkiga böcker, att ha låtit lem släpa på den grekiska grammatikans, len grekiska analysens och den grekiska öfersättningens black, har du ingitvit dem ett dant äckel för grekiskan, -att de ej kunna nka derpå utan afsmak. Men ännu benkligare är, att de genom-att göra sitt arvete utan intresse och flit, ha blifvit ur stånd att göra någonting annorlunda. Förmågan af uppmärksamhet har blifvit dödad hos dem, och det är grekiskan vi till en stor del ha att tacka för detta goda resultat för dem. Det vill säga, att vi olyckligtvis komma att göra just motsatsen af hvad som bör vara det allvarliga och nästan enda målet för studierna, att uppväcka barnens förstånd och göra det böjligt, att lära dem begagna de rmögenheter, som naturen skänkt dem, att ingifva dem smak för arbete genom att underlätta det för dem och hos dem utveckla arbetets och framstegens stora häfstång,förmågan af uppmärksamhet. Istället för detta ra vi mer eller mindre tröga maskiner. Våra äst dresserade elever äro till större delen läraktiga papegojor, som upprepa och evigt skola upprepa sin lexa och efter måttet af sin liknöjdhet göra sig till kämpar för allt det gamla skräp, som blifvit anförtrodt åt deras minne; de öfriga, det stora flertalet, grekiskans galerslafvar, ur hvilka läroverket utsugit all intellektuel förmåga, skola gå att föröka de klasslösas hop, om de äro fattiga, och de inbilska narrarnes, om de äro rika; de utså öfverallt på sin väg den demoralisation, hvaraf de sjelfva lida, och som oundvängligen härflyter ur bristen på idcer, kunskaper och ändamål. Om du vill ha grekiskan läst, så förstå att locka dertill genom sättet att undervisa, genom uppmuntringar, genom allt hvad du vill, men likväl ej genom att tvinga dertill. Försök lära dig att något litet respektera dessa unga sinnens frihet, och tag dig icke till att låta framtiden förtvina i sitt frö genom att döma dem till 10 å 12 års carcer durus, försväradt gehom osmältbara studier och förfäande pensa. Nå, var då konseqvent med dig sjelfp, invände jag, låtom oss gifva ungdomen den het att komma och gå, hvars förlust så häftigt förtörnar dig. Latom oss taga bort alla studier, ty, när allt kommer omkring, är latinet icke roligare än grekiskan; om dina argumenter hålla streck mot det ena, hålla de icke mindre streck mot det andra, och... Håll; var så god och låt mig icke säga någonting annat än jag vill. Ja, jag skulle af hela mitt hjerta önska, att man kunde taga bort helpensionerna, som göra mera ondt än godt; men hvad det beträffar att taga bort studierna, är jag så långt ifrån att önska det, att om jag nu angriper anordningen af våra studier, är det endast derföre att öfverhopningen af ämnen gör deras inhemtande fullkomligt illusoriskt och slår de sinnen med ofruktbarhet, hvilka man inbillar sig kunna utbilda genom att tröttköra dem. Låätom oss försöka att icke afspisa hvarundra med fagra ord, utan betraktom sakerna sådana de äro. Hvad bör man taga till syftemål vid barnens undervisning? Tydigen att hos dem utveckla hvad om är mensklighetens speciella kännetecken, amitskridandets stora redskap, förståndet. Näväl! är det kunskapen i grekiska och latin, som skall utveckla detta förstånd? Tydligen icke. Eljest måste man komma till den slutsatsen, att romarne och grekerne blott och bart genom det faktum, att de talade sitt lands språk voro intelligentare än fransmännen. Jag tror icke, att du vill gå in derpå. Hvad som är nyttigt vid kunskapen i grekiska och latin är icke att kunna, utan att ha lärt dem. Detta är det af vigt att väl begripa, och det är just hvad man i allmänhet knappt begriper. När du gifver en gosse en sida latin att öfversätta på franska, hvad är det da för arbete, som försiggår i hans förstånd? Han tager alla ord, det ena efter det andra i sin text, och han utbyter dem i sin tanke med motsvarande uttryck på det andra språket, d. Vv. s. att han att börja med måste beämma så noggrannt, som det är honom möjligt, betydelsen af det grekiska eller latinska ordet och derefter välja i sitt eget språk ett ord, som bäst uttrycker såmma deå. Det är ett arbete af intellektuel analys och jemförelse, som han nödgas oupphörligt upprepa och som just derigenom hos honom ippöfvar två värdefulla förmögenheter, förståndets nyttigaste och fruktsammaste förnögenheter. Detta arbete är så mycket mer ärorikt och stärkande för själen, som de våda språk, hvilka det gäller att sålunda jfverflytta, äro mer olika och följaktligen inga förståndet till mångfaldigare Jemföreler, till en uppmärksammare analys. Det är lerför som studiet af de lefvande språken, wilka representera nästan identiska civilisaioner, icke kan ha lika reella fördelar för örståndets utveckling. Det intellektuella tilltåndet hos det civiliserade Europas folk är västan öfverallt de nma, och studiet af de ermer, de begagna för att uttrycka ideerna, vilka äro gemensamma för dem, skall för let mesta inskränka sig till blott och bart tt minnesarbete. Hvad olikheterna beträfar, äro de i allmänhet så fina, att de af