Aftonbladet – 26 maj 1868, sida 2

arnet skulle kräfva ansträngningar utöfver ess ålder. Hvad jag här säger om ordens analys och I: mförelse kan noggrannt tillämpas på frarna, vändningarna och tankarne. Jag vet I anska väl, att den officiella undervisningen ör sig temligen föga reda för allt detta, och tt den knappt hjelper barnen i detta arete, som borde vara studiernas hörnsten. fan inbillar sig alltför mycket, att det vigiga är att vara mäktig språket, och man ifver första rollen åt minnet, oupphörligt örblandande medlet med ändamålet. Det är erför man i skolorna har infört latintalanlet och de latinska verserna, ofruktbara och orgliga tillägg, som icke gagna för någoning annat än dessa paradoch fåfängligetsexerciser, som man kallar allmänna prisäflingar. Men om lärarne försumma denna del, sanerligen den vigtigaste, i sin roll och deri(enom i betydlig mån förminska studiernas ytta och intresse, måste barnen för att öfersätta med mer eller mindre förstånd göra lessa jemförelser, och, utan att vara medretna deraf, förvärfva de en intellektuel utreckling och fyndighet, som det vore svårt tt amnorlunda gifva dem. Härtill är det som studiet af de gamla pråken tjenar. Ingenting kan ersätta dem. Men är det derför nödvändigt att lära två ådaha? Det är frågan. För min del tror ag det ej. Må man välja mellan grekiskan ch latinet, hvardera af de båda språken har ör detta fall särskilda fördelar, som jag ej ;ehöfver här afhandla, men må man välja! ch icke ålägga alla barn ansträngningar, till vilka största delen icke är i stånd. Att göra grekiskan valfri vore ej att försvaga studierna; tvärtom, genom att endast ra latin skulle man bättre inhemta det, wvilket kan vara en tröst för de hedersmän, som inbilla sig, att nyttan af studierna betär isynnerhet i packningen af positiva kunskaper, som man för med sig ur dem. Hvad srekiskan angår kan hon ingenting förlora lerpå, emedan det studium, man gör deri, ir rent af nominelt för flertalet, och hon skall alltid ha qvar det lilla antal af strä samma och ifriga lärjungar, som icke förskräckas för arbete och ansträngning. Ack! om man rätt förstode hvad studierna böra vara, så skulle man icke vara tvungen att lappa och lappa om programmerna, såsom man oupphörligt gjort itemton ir, med hvad framgång behötver jag ej säga. Du vill dana män, säger du. Du skall aldrig göra det, så länge du icke intresserar deras förstånd för de saker, som du låter dem göra, så länge du gör Lhomond till en stor man, derför att han bättre än alla andra lyckats att i skolorna sätta minnets odling I stället för de aktiva förmögenheternas, derför att han genom en falsk och konstlad metod så mycket Kan kunnat har ur latinstudiet borttagit hvad som ensamt kan utvöra dess nytta, de kännetecken, som skilja det från franskan. Denne man är en sannskyldig typ af universitetsmetoden, och jag undrar icke på, att universitetet reser stoder åt honom. Men för att dana män och icke maskiner, måste man göra raka motsatsen till hvad det gör. Man måste lägga ånpå olikheterna för att utveckla sinnet för ånälys och jemförelse; man måste vänja barnen att begripa huru mycket forntidens folk skilde sig från de moderna folken genom tanken såväl som genom logiken; detta är det enda medlet att lära dem förstå hvad framåtskridande verkligen är. Sedermera, när deras genom detta studium redan utvecklade och skärpta förstånd förmår begripa de ej mindre påtagliga nyancerna, då kan man leda deras uppmärksamhet på de moderna folkens historia och litteratur, alltid för att analysera ock jemföra. Det är icke ämne som tryter. Utan att lemna vårt land och den klassiska tiden, hvilket öppet och oändligt fält är icke studiet af det 18:de århundradets verk! I stället för att andäktigt beundra allt, såsom bruket är, och förlora sig i utgjutelser öfver denna hofstils skönheter, vore det väl icke bättre att studera ideerna, uppskatta dem, förklara dem i deras ursprung och följder! Huru många ämnen till studier, alltifrån Pascal, denne logikus i sträckt galopp, som begifver sig ästad att stöta hufvudet mot alla konseqvenser af de principer, som han antagit utan att begripa, och som dör, under det han söker värja sig mot vansinnets famntag, ända till Bossuet, denne storståtlige orimlighetspratare, hvars omöjliga intelligens ända till snille uppdref förmågan att åtnöja sig med det absurda och som ur sitt förakt för det begripliga öste denna majestätiska och stolta vältalighet; som ingifver universitetskoryfterna förtjusning. Min vän var i farten, och jag vet ej hvar han skulle ha stannat: Lala! sade jag till honom, drömmer du? Försök då att i Frankrike undervisa barn efter denna metod! Man skulle snart täppa till munnen på dig, och det vore lyckligt, ty hvad lle-du slutligen uträtta? Bilda en rliga kritikastrar, som ville, att man skulle göra dem reda för allt. Det skulle icke längre vara möjligt att regera. Han vände mig ryggen och gick sin väg. FREKDRNSETSSYINITOEEE AR ÅArmen. K. M:t har den 20 d:s utnämnt och förordnat: vid Andra lifgardet: till andre major, ma