Aftonbladet – 23 maj 1868, sida 3

Berättelser ur Svenska historien af And. Fryxel Trettiosjunde delen. Stockholm, på L.. Hiertas förlag, 1868. Dessa berättelser, som snart utgöra et litet bibliotek för sig, växa alltjemnt me samma regelbundna hastighet. Del följer tät på del, och vi kunna, om progressionen s fortgår ännu några år, snart beräkna de stund då vi skola få höra forskningens ham marslag i de historiska schakt, som lig närmast vår egen tid. Men visserligen vä xer också med hvarje steg materialets mas: Joch svårbetvinglighet, och på samma gån; Isvårigheten att sofra de rikligt flytande käl lorna från deras parti-ingredienser. I dett: senare hänseende synes oss förf. till dess berättelser, såväl i de föregående som i detts senaste häfte af sina skildringar från frihetstiden, på ett lyckligt och förtjenstfullt sät löst sin svåra uppgift. Personernas och partiernas starka och svaga sidor framhållas jemnt och med tydligt bemödande om opartiskhet, och om djupa slagskuggor falla här och der, är skulden visserligen ej författarens. I de närmast föregående häftena hade förf. skildrat tiden från 1738 till 1743, med de vigtiga inre och yttre händelserna under detta sorgliga qvinqvennium: hattarnes uppkomst till makten, finska kriget, efterräkningen, dalkarlsupproret och det under Rysslands auspicier tillkomna tronföljarevalet. Det nyaste häftet. upptar nu tråden med denna senaste tilldragelse och för berättelsen ned till slutet af Fredriks regering. Hufvudgruppen i skildringen är tronföljarparet. Omkring dessa och deras ärelystna planer till utvidgad konungamakt gruppera sig händelserna; de utgöra under flera år medelpunkten för partistriderna och de utländska intrigspelen. De, eller rättare sagdt Lovisa Ulrika — ty Adolf Fredrik är, redan nu en nolla — ingå först förbund med hattarne för att åvägabringa en allians med Preussen och Frankrike mot Ryssland. För detta ändamål måste mössorna, som i Samuel Akerhjelm hade en fruktad ledare och alltjemnt vidhöllo sin från Arvid Horn nedärfda fredspolitik, helt och hållet störtas. Härtill lånade sig hattarne naturligtvis så mycket beredvilligare, som det gällde att undanrödja egna rivaler och förekomma alla nya efterräkningar. Huru och genom hvilka medel denna plan lyckades och huru hattarne, som haft anledning att befara det värsta af 1746 års riksdag, i ället utgingo som segrare ur striden, har örf. väl skildrat. Korruption, den hänsynslösaste djerfhet, list, brutalt hot, karakterssvaghet, förföljelser spela nu som förut hufvudrollen. Men härtill kommer nu en ytterligare skamfläck för dessa års historia: tortyren och det juridiska mordet. Vi mena rättegången mot Blackwell, ett af de mest upprörande politiska mord något lands historia har att omtala. En utländsk äfventyrare framkastar i ett samtal med kung redrik några vinkar om möjligheten af en ndring, vare sig i tronföljden eller regeringssättet, man vet ej hvilketdera, jemte antydning om en liten douceur åt den gamle konungen, om han ville lemna sitt biträde dertill. Konungen berättar saken för Tessin, denne för Lovisa Ulrika, och man ser genast de svartaste anläggningar mot statens säkerhet och framför allt mot det unga hofvet. Mannen arresteras och då han ej vill bekänna eller har något att bekänna, insättes han först på den så kallade Hvita hästen och sedan på Rosenkammaren, två bekanta pinorum, täflande i raffinerad gräslighet med den heliga inqvisitionens fängelser. Vanliga behandlingen i det förra var, att ngen, naken och medelst handklofvar, uppssades så högt, att han blott med ena foten nådde till jordgolfvet, och i den ställning att framsidan af kroppen stöddes mot en stenmur, hvilken, liksom golfvet, var fukig och kall. Rosenkammaren var. ännu hyggligare. I taket var fästad en krok, not hvilken den fångnes händer upphissades så högt, att foten knappast nådde till jorlen, och just der den skulle finna lisa och stöd framvällde en rännil kallt vatten. Båda lessa grader af tortyr genomgick Blackwell. Efter den första var han mer död än lefvande, men bedyrade då han upptogs att an ingenting hade att bekänna. Kansliätten med Tessin i spetsen, som vid detta