Potpourri. Innehåll: Pi a nye ak Favre för ke demien. — Orsakerna till dessas väljande. vande af bysättningsstraffet i Österrike. — ligt äktenskap. — Det javanesiska språket i Paris. — Encas sorgliga ändalykt. Det är brukligt, att de som blifvit utsedde till medlemmar af franska akademien kort derefter blifva kejsaren ställda. Man var ytterst nyfiken i Paris rörande Jules Fayres presentation för kejsaren efter det bekanta den förträfflige mannen var ytterst blygsan och talade endast då ban af direkta frågoi tvingades dertill. Tant, som ännu ej hunni utt bli landtligt försoffad, förstod annars förstatt deltaga i ett samtal, men vaj förströdd i anledning af der ens samvaro med Ernestine att lata ödet ha sir mbet vida me rassel denn . tillkomman och, icke nog lug. gång, hade hon sin upp stad vid det som tilldrog si än vid hvad som sades omkring Också kunde hon icke hålla ut länge, uta. gick ned till ungdomen, öfverraskad af att se Ernestine, som der hemma gick omkring helt sömnigt, nu hängifva sig åt en yster glädtighet. Och då nu samtalet vände sig deruppe kring lokala förhållanden, hvilka för mig saknade allt intresse, tog m:lle Merquem en stol, som händelsevis stod ledig, och satte sig midt emot mig. Jag frågar er icke om ni tycker om lapdetn, började hon, eftersom tant sier att ni är förtjust deri, men deraf följer icke att ni kan tycka om en sådan här liten vrå. Vi äro också så genomlandtliga, att våra egna små byintressen upptaga oss mera är de allmänna frågorna. Detta är icke illa och för sig, ty det bevisar åtminstone att v vilja uträtta nägonting godt, men jag fruktar det gör oss alltför pedantiska och följaktligen ledsamma. Om dessa frågor intressera er, så äro de Utan tvifvel. Då man, som ni, gör godt. Ack! jag försöker göra det, men det blir tyvärr i sa liten skala. Hvad man kan göra för en hel provins bästa, är så olika och si relativt, att det är svårt att bestämma sig för något visst, utan att efteråt upptäcka en