Aftonbladet – 20 maj 1868, sida 3

inträdestal han höll. Ån mera stegrades nyfikenheten då dag efter dag förgick och ingen presentation hördes af. Slntligen kom den. Akademiens direktör hr Remusat hade presenterat Jules Favre; akademiens kansler hr de Sacy och ständige sekreterare hr Villemain hade varit närvarande dervid. Nå, hvad hade kejsaren sagt? det var en fråg gick öfver allas läppar. Det var ej gången Favre befann sig ansigte mot ansigte svarade Favre konspiratörerna i Boulogne inför Cour de Paris och 1848 uppträdde Favre för Louis Napoleons kandidatur mot Cavaignac, så att de nog känna hvarandra sedan gammalt. Man påminner sig för öfrigt, att efter rättegången mot Orsini kejsaren hade ett längt samtal med Favre, Orsinis advokat. Emellertid an k mot akademisten och glömma några pa g i hans inträv estal om sjelfrådiga regeringar 0. 8. Vv. och påminn Se här hvad Favres vi pet vid audiensen: Kejsaren yttrade till Favre: Victor Cousin var en man med stor talang och hans patriotism var stor. Hans död var en förlust för Frankrike. — Sire, svarade Javre, Victor Cousin var lyckligtvis stor nog för att icke alldeles dö bort. Han lefver fortfarande i de arbeten han efterlemnat, genom de läror han predikat och hvilka skapat så många mäktiga andar. — Det är sannt, svarade kejsaren, hans läror utgör en heder för nittonde århundradet. — Efter några artiga ord till Favres ledsagare, isynnerhet till de Sacy, som fått namnet Il Cherubino damore för de sirliga dedikationer till kejsarinnan han gjort af sina arbeten, var det slut på audiensen. Ytterligare två nya akademister ha i dessa Bernard och en hr Autran. Man undrar mycket huru det kom sig, att denne sistnämnde, en obekant storhet, kunde vid valet besegra den bekante Theophile Gautier, men så var rens, Autran efter Ponsard. Autran, född 1812, är erligen ej alldeles okänd inom den franska litteraturen, men mycket känner den nuvarande generationen ej till honom. Han har krifvit några poemer, imitationer efter Virgilius, samt ett skådespel på vers i 5 akter, Eschylos dotters, för hvilket han med Augier, för sin Gabrjelle, fick dela det stora Montyonska priset. Bernard, född 1813, är en lärd med det största anseende inom vetenskapens verld. Autran är en rik man och en läckergom; Figaro förklarar också rent ut, att det är hr Autrans goda middagar, som förskaffat honom inträde i akademien. Det är med akademien som med små barn, säger tidningen; frågar man akademien: hvilketdera föredrar ni, klassiciteten eller romantiken, så svarar hon: Jag tycker mest om kalkon med tryffel! Dagen var glad belt nyligen i Wien. Det var den 5 Maj. Solen lyste gladt in genom gallerfönstren i de två bysättningshäkten,?2 taden bei som den k. k. österrikiska hufvuds stär åt oförmögna gäldenärer, glädjen strålade i bysättningsfångarnes ögon, ty riksrådets begge kamrar hade beslutit bysättningsraffets afskaffande och nu väntade de stacar varne på meddelande af det officiella utsläppnings-dekretet. KI. 11 f. m. inträdde expeditionschefen i justitiedepartementet uti stadens förnämsta bysättningshäkte vid Alrstrasse åtföljd af flera tjenstemän och de 43 fångarne ställde upp sig få två led. Expeditionschefen uppläste nu lagen och beledsagade den med ett tal, som framkallade tårar i fångarnes ögon. Kejsaren, sade hah, som vill alla sina undersåters väl, har sanktionerat denna af riksrådets begge hus antagna lag och den träder från detta ögonblick i kraft. J ären nu återgifna åt edra familjer och edra yrken, J kunnen nu återinda till edra hem, J kunnen egna er åt era sysselsättningar, omfamna era barn och inträda som nyttiga medborgare i samhället. arens Fören med till era hem minnet af kej nåd. De bysatte höjde lifliga hoch! för kej saren, justitieministern, riksrådets begge hus och för den liberala pressen, som sa ifrigt arbetat för bysättningsstraffets upphäfvande. De flesta af fångarne hade gjort sig i ordning att bege sig af och troppade också sin mäste stanna qvar; de voro provi oriskt häktade för fö till flykt. na gingo de tillbaka in i ngelserumz men. — I det apdra häktet, det för qvinnor afsedda, egde samma ceremoni rum. Här voro 19 qvinnor bysatta, flera af dem med dagar blifvit invalde, nemligen fysiologen Claude Is fallet. Claude Bernard invaldes efter Flou-ls a med statens öfverhufvud. År 1846,t. ex., förIn h Mm P de m fo 0 dibarn vid bröstet; de greto glädjetärar, men s glädjen stördes älven ä En fru Mayer, meder till flera barn och i välsignade omständigheter, ) ad lössläppt emedan hon i ett utbrott af förtyrflan svkt fly ur fängelset. Vid underrättelsen om att hon mäste stadna 2 29 qvar i häktet föll hon i vanmakt och fördes in af fångknektarne. Man sökte trösta henne och en af Wi ner-pressens representanter, som var närvarande vid tillfället, lofvade att ja till Wiens allmänhet för att kunna erhålla de 300 floriner för hvilka hon var bysatt. Redan följande dagen hade beloppet influtit, fordringsegaren nedlade sina yrkanden på henne för försöket att fly och den arma modren var fri. Ett giftermål inom den högft den har i dessa dagar firats i Paris. Det var kejsarens slägting prins Achille Murat, underlöjtnant vid 2:a afrikanska jägareregementet, som i Tuileries-kapellet vigdes med prinsessan Salomeh af Mingrelien, dotter till aflidne prins Badiani af Mingrelien. Kejsaren skänkte sin slägting en million francs och prinsessans broder gaf sin svåger ett magnifikt hotell i Paris såsom bröllospresent. Påfven hade gjort åtskilliga svårigheter vid vigseln, derför att prinsessan var mahomedan, men han gaf slutligen med sig på uppmaning af kejsa återtjenster stärka ju vänskapen. Den fattige underlöjtnanten gjorde ett briljant parti, s ssan är ofantligt rik, men så fick å en ung och vacker man, sjelf lär hon vara begåfvad med högst ringa qvinligs fägring. De nygifta ha redan afrest till Mingrelien, det gamla Colchis. Den nya franska presslagen, om hvars bestämmelser rörande det enskilda lifvets omb e vi förut talat, har nu ledt till en litteär extravagans, som kan komma främlingen FÅ den tron, att Batavias Monitör nu utommer i Paris. Några journalister ha nemligen tvungit den kejserliga censuren att studier i i Qvartier Breda för gt skrift, med titel Gazette de Java och skrifven på parisisk argot, hvaraf den hel. Cocottes prestinnor begagna sig för att icke för lekmän förråda sig. Javanesiskan, är Montmartres språk, man får också lär i skolorna, men naturligtvis är det icke läroämne. Ces dames tala språket flytande och flera uppassare hos restauranter a nvända ns emellan, när det är om att pungslå en främling. Språket icke svårt, men långt är det, och derför talas det också blott af tolk som har mycket godt om tid. Hela hemligheten i språket ligger deri, ren — tjenster och s att på det farliga i en flyg-s det s