Aftonbladet – 20 maj 1868, sida 3

som den väntade Ymtalade brorsonen, sjelfmant te mig u och vänligt tryckte min. Denna hand var u spubbig eller af sinnlig form; den var lite.. och ungdomlig. Ingen betydelselös fras haa beledsagat hennes handtryckning, men då denna högväxta och redbara flicka med mild ton sagt endast fyra ord åt tant och Ernestine, kände jag att från henne utströmmade en anda af välvilja och högsinthet, som med ens nedslog hvarje tvifvel om hennes värde. Natten inbröt ej fullkomligt, Så det var: det herrligaste månsken och himlen var i denna region af en sällsynt genomskinlighet och klarhet. Dagen hade varit mycket varm. Ingen brydde sig om att inträda i salongen, som var upplyst. Man qvarstannade på galleriet, hvarifrån förde en bred trappa till en i trädgården anbringad terass. De unga EN — sex till antalet med Ernestine — fladdrade omkring bland blommorna som yra Hattiyn. Generatuppbördsmannem med in son, som var en mycket ung man med ett ördelaktigt yttre, höll dem sällskap. Alla voro fliga och glada. Man hörde alltsom oftast från den ungdomliga gruppen muntra skratt och prat af lifliga och klara röster. Monsieur Montroger, som jag nu såg för första gången, bjöd mig en cigarr, men lika angelägen som jag att ej komma för långt ifrån värdinnan, aflägsnade han sig endast några trappsteg från sällskapet medan han rökade, i hvarefter vi snart återvände för att deltaga i samtalet med de äldre bland gästerna, som aldrig lemnat sin plats. Dessa syntes mig i allmänhet mycket högtidliga och deras tal var allt annat än roande. Så mycket mera I öfverlägsen framstod emellertid mr Bellac, hvars snille och omdöme lyste som en sol bland dessa hederliga landtbor, dem det hvardagliga lifvets välmåga förslöat, men