Aftonbladet – 20 maj 1868, sida 3

Anära kammaren. Öfverläggningen i religionsirihetsfrågan. Lagutskottets utlåtande nledning af väckta förslag angående utvidgad religionsfribet föredrogs i detta kammarens sista plenum och diskuterades i något mer än fyra timmar. Ordet erhölls först af hr Ribbing, som, med gillande af utskottets förslag i öfrigt, närmare utvecklade skälen för de ändringar han mot förslaget framställt i tvenne punkter, nemligen i den andra paragrafen, der taaren i sitt ändringsförslag aisåg att dissenterförsamlings föreståndare skulle aflägga de prof på allmän och humanistisk bildning, hvill enligt gllag och förfatmingar utgöra vilkor för inskrifning i teologisk fakultet inom riket och ordination till prest inom evangeliskt-lutherska kyrkan, och i den 7:de 8, der tal. afsåg ändring i utskottets förslag rörande äktenskap. Talaren yttrade i afseende på den ändring han önskade i ändra punkten, att han väl ville medgifva att det till stor del vore beroende på lärarens goda vilja att förestå en dissenterförsamling, men att staten likväl borde kunna fordra att före ståndare för sådan församling aflade prof, hvilket tal. ansåg vara lika vigtigt inom det särskilda religionssamfundet som inom statskyrkan, och erfarenheten ansåg tal. hafva visat huru ofta nog predikanter med det största andliga nit och goda vilja, i brist på kunskaper och förståndsodling, saknat förmåga att förklara den lära de omfattat. Talaren omnämnde att i andra länder, t. ex. Holland, der en utbildad religionsfrihet funnes, underhöll staten särskilda läroanstalter för de olika trossamfunden. I den 7 8 ville tal. hafva följande stadgande hufvudsakligen öfverensstämmande med den norska dissenterlagen: Äktenskap mellan manoch qvinna, tillhörande ett och samma främmande religionssamfund, må, der samfundet eger af staten erkända och till vigsels förrättande berättigade prester, fullbordas efter det samfunds bruk. I motsatt händelse, äfvensom i det fall, att medlemmar tillhörande religionssamfund, som nyss är sagdt, sjelfve sådant önska, skall äktenskapet i slägtingars eller andra vittnens närvaro ingås inför magistrat i stad eller kronofogde å landet. Magistrat eller kronofogde åligge dervid i afseende äå mannens och qvinnans ledighet till äktenskap den till syn, som enligt lag tillkommer prest, den der vigsel förrätta skall; sedan affordras såväl mannen som qvinnan deras frivilliga ja och samtycke till giftermålet, och varde de derpå för äkta makar förklarade. Hvad sålunda förekommit, skall iprotokoll upptagas, och varde det, om äktenskapet är inför kronofogde ingånget, jemväl af vittnen bestyrkt. Magistrat och kronofogde åligge, att inför dem afslutade äktenskap hos vederbörande presterskap anmäla på sätt om anmälan af vigsel för vigselförrättare stadgadt är. Äktenskap mellan medlem af svenska kyrkan samt af särskildt religionssamfund ingås medelst vigsel af svenska kyrkans presterskap, dock att dervid ej fordras bevis för medlemmen af det särskilda religionssamfundet om dop och nattvardsgång. Talaren yrkade bifall till förslaget med de ändringar han i sina reservationer framställt. Hr Siljeström uttalade den förhoppning att den grundsats, som här förelåg, inom kammaren ej skulle ega några motståndare, och hade motionärerna haft till syftemål att bereda främmande kristna trosbekännare en lämplig frihet i sin religionsutöfning. På grund af grefve Sparres yttrande i sin reservation, att förslaget, såsom tillkommet under ovanligt stor meningsskiljaktighet, ej kan ega den fullständighet, som af ett sådant kunde begäras, företog tal. en granskning af samtI liga reservationerna och ansåg sig deraf finna att Jen ganska stor enstämmighet gjort sig gällande Ibland utskottets ledamöter, och att skiljaktigheI terna emellan reservationerna och utskottets förI slag ej voro så väsentliga, att detta borde utgöra J ett hinder för antagande af utskottets förslag, som tycktes ha största sannolikheten för sig att blifva I antaget, då det ställt frågan på så bred bas, att hvad man i sjelfva verket sökt på det hela genom detta förslag vore fästadt. — Efter att i sitt anförande hufvudsakligast hafva fästat sig vid de ändringar i andra och sjunde paragraferna, som af hr Ribbing föreslagits, hvarvid tal. angående . den första paragrafen trodde att hr Ribbing gjort cc) en förblandning af lärare och föreståndare, och i afseende å den andra yttrade, att i äktenskaps dlingen inginge ett civilt moment, som och