Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

traktater åt hennes rännkäringar, puttrade Anderson förargad. Hvad säger han för något? Ah, ingenting just! Anderson hade sina goda skäl att inte bruljera sig med hushållerskan, hvilken också å sin sida fann bäst att stundom se och icke se. Samtalet afstannade sålunda och hushållerskan gick till fönstret för att vattna nådig fruns provinscher. Nå, så Gud trösta oss! aldrig var här annat än trämmande! utbrast hon och sänkte vattenkannan förargad. Kommer inte der en ridandes igen. Gå ut Anderson och säg till att herrskaperna ä borta. Anderson gick men återkom straxt derefter med underrättelse att den främmande herrn sökte fröken. Fröken! sa han inte att fröken var sjuk ? Jo! men han bad mig ändå höra efter. Han sade det vara af högsta vigt att han fick tala vid fröken. Jag skall väl gå och fråga om hon tar emot, men jag tror knappt. Bed honom stiga in i salongen så länge. Hushållerskan tassade af sin väg, öppnade varsamt dörren till kabinettet och klef in. Fröken lilla! här är någon som söker fröken. Redan! stammade Hilda och sjönk tillbaka mot soffdynorna nästan tillintetgjord. Herre min store! inte kan fröken orka ta emot, sådan som hon är?... Skall jag inte säga till att han får komma igen? Jal!... nej!... Hvartill skulle det tjena? det måste ju ske. Hilda stirrade med stela blickar på den lilla beskedliga hushållerskan som förskräckt tog ett steg tillbaka i det hön mumlade: Förskona oss! hon ser ju riktigt vild ut, den stackarn!... Tänk om hennes hjerna är retuscherad som det var med nådig fruns man sista tiden han lefde... Hilda vacklade fram till salongsdörren, hvilken Anderson under en bugning öppnade för henne. Lik en sömngångerska skred hon in i rummet utsträvkande handen för att