Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

en sådan revy, skall al konträsted itellan vestra kustens hafsluft och doften ifrån Lagersbärsträdet och dess omgifningar, förmås att styra om så att både denna gata och dess omgifningar få ett annat utseende, hvilket är så mycket nödvändigare som denna väg redan nu, i det skick den är, lärer, enligt tillförlitliga uppgifter ar vederbörande, begagnas äf mer än Hälftet af de mellan norra bangården å ena samt Drottninggatan och Klara-trakten å den andra sidan trafikerande fotgängare. Kunde den komma att göras praktikabel jemväl för åkande till och från norra bangården — tänk hvilken ginväg för alla dem som icke bo invid eller norr om Bainhusgatån, hvilken gata tu är den enda kommmunikationsled mellan norra bangården och Drottninggatan. Finge vi väl hr öfverståthållaren att en gång besöka dessa trakter, så skulle han nog med sin kända energi öch sin vilja och förmåga att verka för hufvudstadens bästa, göra slag i saken och ordna såväl den venstra som den högra sidan af den väg, vi i dag tagit oss för att promenera, och till hvars högra (norra) omgifning vi nu vända våra blickar. På den sidan ha vi det nya salutorget å Norrmalm,. Ja, så kallades det i både tal och skrift redan år 1863 — och, ehuru vi nu skrifva år 1868, huru ser detta nya salutorg ännu i denna stund ut? Jo, följ mig utefter samma vackra gatuväg, på hvilken vi nu en gång börjat att göra denna dags promenad, så skola vi resonnera en smula äfven om detta torg, hvilket ännu befinner sig i det mest vanprydande, ojemna och gropiga, oplanerade skick. Redan år 1863 (den 16 Febr.) aflät hr öfverståthållaren en skrifvelse till handelskollegium med angifvande af behofvet utaf ett större salutorg i Klara församling, och jemväl hafva, tid efter annan, öfverste Ericson, hrr Wallström och Rudberg, stadsfullmäktiges beredningsutskott och den komite, som under ordförandeskap af rev.-sekreteraren Lindhagen senast haft frågan om hand, med ett ord, alla vederbörande tillstyrkt ett nytt rymligt salutorgs anläggande på Norrmalm och alla förnuftiga menniskor hafva delat samma åsigter, hvilka dock icke tyckas hafva funnit genklang hos hrr stadsfullmäktiges majoritet, ty då hade väl detta torg, åtminstone till dess redan utstakade, ändå icke för behofvet tillräckliga vidd, vid det här laget varit fyldt, planeradt och ordnadt. Det ligger för hvar och en klart och uppenbart, att med den ökade trafik, som den ar 1866 öppnade Upsala-banan medfört, det redan förut otillräckliga Hötorget blifvit ännu otillräckligare och att, till följd af jernvägens med dertill hörande stationsplatsers ä Norrmalm anläggning, hittills mindre bebyggda delar af Klara och Adolf Fredriks församingar inom kort tid komma att bebyggas ch erhålla en betydlig tillväxt i befolkninsens antal, och att således behofvet af det ya, större salutorget dag för dag ökas. All ri täflan i handel och vandel med lifsmedel jväfvas till följd af bristande torgplatser, och en enskilda företagsamheten, som i mer än tt hänseende skulle kunna göra så mycket nu ifrågavarande och flera likartade fall, notarbetas ju rentaf utaf stadsfullmäktige, vilkas åsigter och handlingssätt nära nog tå i strid med hvad som för staden vore af rerklig nytta, såsom eklatanta bevis, hvarpå i än en gång erinra om att, tack vare stads ullmäktiges sätt att tillvägagå, Norrmalm nnu icke på länge kan få begagna den nya orgplatsen och att trafiklederna från och till letta torg äfvensom till och från norra banården ännu icke äro så ordnade som de relan kunnat och bort vara. Ty medgifvas nåste väl att hela Barnhusträdgårdsgatan ch Klara Strandgatas förlängning till det ya torget redan kunnat och bort vara en ait accompli, liksom att man med fog kunde retendera att sjelfva torget äfven nu vore ärdigt. Ar 1866 yttrade också stadsfullnäktiges beredningsutskott, i likhet med hrr omiterade, att detta nya torg vore oundängligen nödvändigt, och fetta så Sort som nöjligt, samt tillade: MAÅ för att denna lats skall blifva för rörelsen af allt det gagn, om den gynnsamma belägenheten erbjuder, r det af vigt att den äfven sättes i förbinelse med beqväma trafikleder; och i detta fseende anser utskottet det vara särdeles ngeläget, dels att Klara Strandgata utdraes, så att den kommer att vid torget utmynna — . 8. Vv.) Hvad nu meranämnda torg beträffar, så nköpte staden platsen dertill, år 1865, af arnhusdirektionen, för en samma af 110,000 dr. Årliga räntan härå gör, efter 6 procent, 600 rdr, hvilken summa således årligen går örlorad så länge icke torget är i ordning. Redan den 8 Juni 1866 erbjöd sig jernvägsyggnadsstyrelsen att mot en jemförelsevis inga summa (cirka 15,000 rdr, då, efter 25 dr pr kubikstång, medelfyllningen antages ill D kubikfots djup), fylla platsen med grus, amt utbreda detsamma så att torget skulle lifva på samma gång planeradt — ett arete, hvilket, att döma om den korta tid som tgått till att fylla hela den vida oländigare ) Huru, efter utgången af Lundska arfvingarnes process, förlängningen af Klara Strandgata numera skall kunna åvägabringas, dertill fordras verkligen mer än vanlig uträkningsförmåga. Åtminstone kommer väl såväl denna förlängning som det nya torgets, likaledes behöfliga utvidgning åt Klarahållet till, att hädanefter blifva förenadt med vida drygare kostnader än hvad som behöfts om dessa angelägenheter arrangerats i rättan tid. Ett ytterligare skäl för att under den senast förflutna tiden hafva gjort dessa arbeten är att