Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

fötockholms-betraktelser. IH. Vid vår sista promenad genom Stockholm — det var den 28 sistl. April — togo vi Helgeandsholmen i sitt allt annat än prydliga skick, samt det odödliga våghuset på Skep bron m. m. i behörigt skärskådande. Om läsaren i dag vill följa med, skola vi, styrande kosan åt ett annat håll, begifva oss norrut. Det kan nog också bli en promenad, som kommer att löna mödan. Om vi t. ex. gå Drottninggatan uppför, och, för att komma genaste vägen till norra bangården, vika af åt venster och följa Barnhusträdgårdsgatan, så, ifall det är en regnig dag eller om det är på vår. eller höstsidan, nödgas vi, då vi komma förbi trädgårdsgrindarne midtför Klara Norra Kyrkogata, hejda våra steg, ty härintill skall du gå, men icke vidare. Här skäres denna s. k. gata af ett djupt, öppet sumpdike; men lyckas vi gymnastisera oss öfver detta, så få vi sannerligen lön för vår möda, ty nu kunna vi fortsätta vår vandring i den djupaste lera och på Jen af de mest idylliska avenyer, som i någon hufvudstad leder till en bangård. Vägen, d. v. s. Barnhusträdgårdsgatans förlängning, och som har att tacka barnhusdirektionen för att den åtminstone är så pass praktikabel som den är, går här genom den mest leende nejd. På venster hand (södra sidan) utbreder sig en äng, späckad med större och mindre romantiska kullar af sopor, och från denna skiljes den af en porlande bäck, som längs vägen framqväller och, parfymerad af diskvattnet från Sqvalbänken, ökar den behaget af det mefitiska doft, hvaraf luften här är uppfylld. Om denna väg med samtliga, dess omgitningar kommer att bibehållas i samma antika skick tills Augusti månad detta år, då rötmånadstemperaturen naturligtvis kommer att förhöja effekten af taflan, blir det alltid tillfälle för främmande medlemmar af det då i hufvudstaden sammanträdande landtbruksmötet att här få skåda ett eklatant bevis på skönhetsoch ordningssinnet hos Stockholms stads kommunaloch polis-öfverstyrelser. Skada att hr öfverståthållaren, som vid denna tid af året troligen gör sin vanliga badsejour, icke får vara med vid den utställning eller de plöjningsförsök, hvartill vi förmoda att denna äng då kommer att ypplåtas; han skulle då kunna med både synoch luktorgan taga kännedom om denna ittoreska plats. Vi hoppas emellertid att han i år kommer tidigare åter för att illustrera landtbruksmötet med sin närvaro, och om hans och öfriga i landtbruksmötet deltagande personers vägar då ligga åt detta Il, äro vi öfvertygade att frih. Bildt, efter