Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

8 millioner rdr eller det belopp, som sistlidne Fa eslöt vpplåns, skulle ingå iden blifvande MAneatian, ett förslag, som den ene represenvanten från Göteborg kallade ett går-an-system, så har hr Berger redan besvarat framställningarne härom och utredtj saken så, att man icke längre behöfver hysa några betänkligheter derom att ju icke riksgäldskontoret reder sig utan att kasta jemväl dessa 6 millioner på den utländska lånemarknaden. Med afseende å de tre reservanternas förslag att utsträcka lånesimman till 24 Millioner rdr, så grundar sig detta på en förutsättning, som det i sanning är skäl att noga eftertänka, nemligeån att representationen skulle upptaga såsom en statsverkets fordran, hvilken nu borde fyllas med lån, hvad den sedan flera föregående riksdagar beslutit att af befintliga medel utgifva och verkligen utgifvit till jernvägsbyggnader samt nu så långt efteråt förklara, att detta varit orött emedan jernvägarne borde byggas uteslutande med lån; man skulle med ett ord taga tillbaka dessa gåfvor och lägga dem på efterkommande. Beträffande hr finansministerns anförande så kan jag icke underlåta att hembära min tacksamhet för den slutsats, hvartill han kommit, att nemligen på grund af den ekonomiska ställningen, sådan depsämaf rägeringen uppfattats, högst 18 millioner rdr behöfde tpplånas, ja icke ens så mycket, enligt den k. propositionen, men det synes mig som hr finansministern gjort sig skyldig till någon inkonseqvens, då han till slut frångått denna grundsats san att det ginge an att utsträcka lånesumman till 24 millioner rdr. Då vid början af innevarande riksmöte regeringen lagt nationens ombud på hjertat iakttagande af omtanka och sparsamhet, samt den allmänna meningen vid samma tidpunkt bestämdt uttalade att man borde upplåna utrikes så litet som möjligt, så tror jag att ett dylikt medgifvande af finansministern om höjande at lånesumman ingalunda är nyttigt, ty det skall med begärlighet omfattas af alla dem, som tro att saligheten består i att låna, äfvensom af dem, hvilka föreställa sig att med upptagande af utländska lån beredes lättnad i allmänna rörelsen; ett föreställningssätt, som jag ingalunda kan dela, ty en dylik större upplåning förorsakar ojemnhet i ställningen samt ökade utgifter i räntor och amorseringar. Möjligtvis har utskottet gifvit anledning till en anmärkning mot sig då utskottet beräknat inkomsten af tulloch bränvinsmedlen lägre än reseringen, men utskottet har utgått derifrån att let ålåge utskottet beräkna dessa medel med så vass stor säkerhet att någon upplåning utöfver len summa utskottet föreslagit icke borde ifrågacomma. Dessutom bör man väl kunna hoppas att nart nog skola inträffa bättre konjunkturer, och tt de öfverskott, som i så fall otvifvelaktigt måte uppstå, skola vara tillräckliga att återställa jalansen. Vi skola nemligen komma ihåg att, i råga om årsväxten, skilnaden emellan ett godt ch ett dåligt år kan uppskattas till bortåt 50 nillioner rdr, vid hvilket förhållande en million dr mer eller mindre vid en upplåning är en ganka obetydlig sak i jemförelse med de summor, örbättrade konjunkturer, hvarpå vi skola hoppas, ereda landet. Jag vill icke vidare förlänga diskussionen, men er att ännu en gång få erinra kammaren derom tt, om vi noga hålla oss vid hvad jag tog till utångspunkt, att nemligen utskottets ifrågavarande ppställning blott är ett kassaförslag, men icke har ;t utreda statens förmåga att under en följd af r kunna reglera och fylla statsbristen, så skall ammaren säkert finna det af utskottet föreslagna nebelopp vara ganska rundligt tilltaget; och aniller jag, på grund häraf, att kammaren ville med tt beslut i ämnet stanna vid utskottets hemställan.