Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

helsotillstånd. Det var således icke endast för att låta henne se sig omkring i verlden som baronen beslöt företaga en liten resa till Paris och Rhenstränderna. Aimte var lycklig nog att få åtfölja sin vän. De återkommo först sent om hösten. Knappt hade Hilda hunnit bli installerad i sitt eget hem, förrän hon en dag erhöll visit af fröken v. Snobben, hvilken infann sig, dels för att gratulera sin kusin, dels för att rekommendera henne till sällskapsdam ett ungt fruntimmer med utmärkta kunskaper och hedrande konduit; men som till följd af en oförutsedd händelse blifvit ledig. Fröken Emerences egentliga ärende var dock att höra åt huru det kunde gå med hennes förhoppningar på kaptenens hand — hjertat trodde hon sig för längesedan ega. Ack! det var förgäfves. Kapten v. Turne hade af vederbörande myndighet blifvit försatt i omyndighetstillständ. Han fick inte gifta sig om han än velat... Det sista halmstråt försvann med strömmen. Fröken v. Snobben väntar ännu i dag på befriaren. Samma öde delar fröken Marianne v. Stengeet. Hennes bror gref Göran, den excentriske unge mannen, som mamma och systrarne med så mycken omtanka sökte bevara för frestelser, vistas för närvarande i Paris, der han blifvit anstälid vid legationen. Då grefvinnan och hennes döttrar ryktesvis fingo höra Hildas giftermål med ba onen, prisade de sin försigtighet att undvika den familjeskandal som uppstatt om unge grefven tagit till äkta en fattig fröken aj knapadeln. Ack! det är ej värdt ropa huj! förrän mat hunnit öfver bäcken! Tyvärr hafva de engelska frihetsideerna slagit rot hos ende manliga ättlingen af det berömda Stenogeetska namnet. Det förljudes från Paris att grefve Göran står i begrepp att förmäla sig med er liten kuplettsångerska vid någon af bulevardteatrarne. Menniskan spår — en vnnan rår...