Aftonbladet – 15 maj 1868, sida 3

Så rik som han är! Och bäst af allt: en a i hennes eget stånd, tillade fru Noring. Stor sak i ståndet! menade fru Runius, som hade mera demokratiska idter än f. d. kammarjungfrun. — Det bästa är att han ser ut att vara god och beskedlig. tärna... Då Hilda efter vigseln skulle taga afsked af sin fordna elev, kände den lilla flickans sorg inga gränser. Hon kastade sig i sin frökens armar och gret öfverljudt. Mamma Berger gjorde en min så ynklig som den heliga Perpetua på halstret. Jag släpper dig icke... Jag har icke varit stygg... Du får icke fara ifrån mig, jämrade barnet. Hilda och hennes make utbytte en hastig plick. Samma tanke hade uppstigit hos dem båda. Låt henne följa med oss! bad baronen. När hon är så fästad vid min Hilda, skulle båda två lida af att vara åtskilda. Dessutom kan hon ju när som helst besöka sin mor. Lika bitter som den lilla flickans sorg varit, lika öfverljudd blef hennes glädje. Fru Berger krusade väl i början, talande om sin allt för stora tacksamhetsskuld o. 8. V., men hennes ansigte strålade af snart sagdt lika barnslig förtjusning som lilla Aimees. Tänk, hennes dotter skulle bli som barn i huset hos en friherrinna! Hvilken glans skulle icke hennes eget hus vinna härigenom... Och allt bråk med upptostran blef hon på samma gån qvitt. I sanning! Det var 1 en lycklig stun hon tog en fröken till guvernant. Ingen är mera aristokratiskt sinnad än gamla rika ofrälse fruar; de tycka sig alltid Jikt rankan behöfva låna stödet af ett stamträd med eller utan rötter... ja, vore det också en ympqvist af långt mindre ädelt ursprung än de sjelfva... Alla dessa många och vexlande skiften från ondt till godt, jemte deraf härflutna själsskakningar hade menligt inverkat på slida